staden. Vid dessa, likasom de föregående Dahlströmska teckningarne anmärker man ej utan skäl en viss monotoni i kompositionen af figurernas anleten, hvilka, så fort de icke skola utgöra porträtter, och då temligen likna sina förebilder, i öfrigt nog mycket tyckas formade efter en gemensam gifven typ. Plancherna hafva eljest förtjensten af en fosterländsk och vacker syftning; och den, som visar den raska gestalten af Carl XII vid Casimirsporten, intresseraår mest.