Aftonbladet – 22 juni 1849, sida 1

BANVARDS TRE-MILS-TAFLA, öfver Missisippifloderna. Tre engelska mil blott är denna tafla lång, d. v. s. omkring en half svensk, men det är vackert så; det är i alla fall den största målning som någonsin blifvit utförd, och detta af en enda man! Konstnärn är Nordamerikan, men taflan visas nu i Lordon (Egyptian Hall Piecadilly). Dess ämne och tillkomst hafva föranledt. ett märkvärdigt möte i Boston den 30 sistl. April, hvilket bevistades af statens guvernör Briggs, senatens och representahthusets ledamöter, samt ett stort antal gentlemen och fruntimmer. På bemställan af Tepresentantbusets taleman intog guvernören Briggs ordförandeplatsen och yttrade: Det har funnits lämpligt att genom detta möte på ett offentligt sätt betyga allmänhetens beundran för m:r Banvards utomordentliga Konstyerk och Vår gemensamma högaktning för den unge konstnärns förtjenster. Tanken på detta konstverk uppstod hos m:r Banvard då han ännu som en 135 års Yngling, utan slägt eller förmögenhet, reste utför Missisippiy för att någonstädes i Unionens södra stater söka sin utkomst. Sedan han fattat idten att i bild återgifva allt hvad som under färden förvånat eller hänfört honom, förföljde denna id honom dag och natt, år ut och år in, till dess han utfört sin herkuliska föresats. Han saknade alla tillgångar när han började sitt Verk, men sådant afskräckte honom icke. Han förhyrde sig först som roddare och använde sedan sina derigenom förvärfvade sparpenningar till byteshandel med indianerna och gårdfaribandel med strandinyånarne vid Missisippi och Missouri, alltjemnt under resorna afmålande dessa floders stränder; till dess han ägde en fullständig samling af hvarenda trakt, som sedan kunde förenas till ett helt. Öfver 400 dygn ilade han ensam omkring i sin lilla segelslup på den ofantliga Missisippi eller landsteg på dess öar och stränder, oftast i lifsfara för de stormar, hvirflar och flytande skogsruiner, hvarmed ;Vattnens Fader) hota dem som besöka honöm, och som årligen förorsaka så många stora fartygs undersång. Sålunda danades denna oafbrutna utsigt af etteflodernas stränder, dem Vi alla tyckt oss förbiärdas framför Banvards Panorama: alla dessa stäs ler, byar, stränder, höjder, skogar och öarp. Efter guvernörn Briggs uppstod senatens presilent m:r Calhoun och föreslog en serie af resolutions,, uttryckande troheten i Banvards jettemålning, såsom enhälligt erkänd af alla de med Missisippi förtrogna skeppschefer, lotsar och strandboer, som haft tillfälle att beskåda målningen. Problemet att På en duk af en half mils längd till illusion framställa en sträcka om 450 mil, har Banvard löst på det lyckligaste, derigenom att skeppet, under hvars soltält panoramats åskådare sitta, tyckes kryssa sig fram på floden, och blott på afstånd och i vändningarne förbifar sådana trakter, som äro enformiga eller annars föga interessanta att betrakta närmare håll. Härvid minskas de naturligtvis ofantligt i mån af det stora afståndet, och flyga hastigt förbi vid skeppets vändningar. Deremot tycks fartyget nalkas de kuster, der någonting mera märkvärdigt förekommer, och hvilket då träder i naturlig storlek och förvillande likt framför åskådarens blick. EEE. ) Missisippi är indianska uttrycket för dessd ord;