Aftonbladet – 19 juni 1849, sida 3

samt utnämnde honom till öfveradjutant: ett bevis, att rätt och sanning funnos på den tiden. (Insändt.) : : Sjelftagen rätt. Hvar och en som älskar ordning och skick bör prisa regeringens bemödande att genom tjenlige författningar bortrödja allt gammalt tvång och bereda folket beqvämlighet och trefnad. Dertill har författningen att tullbevakningen skulle upphöra och bommar och stängsel för hufvudstaden, så väl som för andra städer borttagas, bidragit. Detta blef i rättar tid verkställdt både vid norrtull och Carlbergsalleens vaktbom; men vid sistnämnde ställe blef genast er illa tillyxad bom uppsatt i den borttagnes ställe, hvilken hölls stängd hela dagen under sommaren, så at! promenerande, ridande eller åkande måste stiga al och öppna. Troligen fann tullstyrelsen detta ofog, tvärt emot författningen, stötände, ty efter en sommars förlopp blefvo bomstolparne och stängseln på sidorne ändtligen borttagne, så att passagen blef fri. Nu deremot, under den vackraste årstiden, då denna vackra all som mest begagnas, så väl af de kong: lige som af andra både ridande och åkande, finner man, till trots mot gällande författningar, en miserabel stängsel med grind, likasom för en kalfhage på landet, uppsatt i stället för den borttagne tullbommen. Detta kan icke gerna vara tullstyrelsens fel då det tillhör polisen att vaka öfver dylika lagbrott, hvilka strida icke blott emot förordningen om tullbevakningens upphörande utan äfven emot byggnadsförordningen, som stadgar böter för den som utan resolution afstänger den minsta del afen gata. Carlbergsallen är på båda sidor omgifven af stadsegendomar, med samma rätt och skyldighet som hvarje annan stadsegendom, således är det solklart atti fall qvarteren Rörstrand och Amsterdam kommit öfverens om att afstänga allen, som utgör deras gatdelar, så äga de dertill icke större rätt än alla andra stadsegendomar, utan böra anklagas och fällas till böter. Om ett sådant prejudikat af oskick får gälla få vi snart se icke blott gatorne på malmarne afstängde tvärs öfver; utan måhända om grannarne icke komma öfverens att beta samfält, hvilket här tyckes vara förhållandet, så afstänger hvar och en sin sida längs med gatorne, så att hvarje egendom får sin särskilda fähage. Man bör likvälhoppas att väktarena öfver ordning och skick inom hulfvudstaden vakna innan detta nya under inträffar. Stockholm d. 44 Juni 1849. Stockholmsbo.