Aftonbladet – 19 juni 1849, sida 3

irland, och haller motc cItcf mMmOLc OM Satt tet att förekomma vidare olyckor. —— 00 MILITAR-AFDELNING. (Insändt.) Hemställan till vederbörande. Den odugliga organisationen af svenska artilleriet, jemte de usla lönerna inom detta vapen, hafva nu ändtligen afkylt den vurm, som en tid existerade bland ynglingar, hvilka ämnade beträda den militäriska banan, att kasta sig in på densamma. Dess vanlottade belägenhet, dess otillräckliga löner, de pretentioner utan motsvarande förmåner, man trott sig kunna pålägga artilleriofficeren m. m. — allt detta är nu allmänt kända förhållanden, som redan burit sin frukt, och man ser fördenskull på Wendes regemente 6, och på Götha regemente ända till 40 vakanta officersplatser.) Som emedlertid tjenstgöringen skall hafva sin gång, och ingen minskning i -exercis eller indragning af kommenderingar förmärkes, så är det klart, att de återstående subalternerna belastas med dubbelt så trägen tjenstgöring, alldenstund de få utgöra både sin egen och vakanternas tjenst, under det lönerna ingå tillstatsverket. 1 anledning häraf hemställes till vederbörande, huruvida det icke vore med billighet och rättvisa mera förenligt, att dessa vakanta löner utdelades på de återstående tjenstgörande suballernerne, än att staten skall njuta dem tillgodo, och i så fall bereda sig en inkomstkälla af att konstituera platser med så dåliga förmåner, att ingen vill hafva dem; ty att bristen på officersaspiranter inom artilleriet med hvarje år skall blifva större, är gifvet, så vida ej sådana sujetter skola tagas, som de andra vapnen kassera. Men äfven i såfall torde det blifva omöjligt att hålla offcersplatserna inom artilleriet kompletta. Och härpå må ingen undra, då man besinnar att de flesta stadna i kaptensgraden, och att. !; af denna grads löner är på stat 340 rdr bko — i sanning herrliga utsigter för en fattig yngling, som hela sin subalterntid måst skuldsätta sig i och för sin existens! Den föreslagna åtgärden tyckes således vara högst billig, enär det väl ej kan anses rättvist, att de återstående subalternerne utan ersättning påläiggas dubbel tjenstgöring mot hvad i organisationen är afsedt. — Deras platser äro nog dåliga förut, utan att behöfva härigenom ytterligare försämras; detta bevisas beklagligen bäst deraf, att aspiranter till dylika saknas. Artilleriofficer. Då de af insändaren här påpekade brister i artilleriorganisationen öfverensstämma med redaktionens egna åsigter i detta afseende, har denna artikel blifvit intagen; men hvad den föreslagna fördelningen af de vakanta lönerna vidkommer, får redaktionen likväl förklara, att ett sådant förfarande skulle vara både författningsvidrigt och stridande mot sunda principer. Det erforderliga antalet underlöjtnanter vid artilleriregementerna har i organisatio nen blifvit bestämdt. Uppstå derigenom vakanser, hvilka icke på ordinarie stat kunna ersättas, må då, mot åtnjutande af bestämda löneförmåner, styckjunkare förordnas att bestrida underlöjtnantsbefattningarna, 0. s. Vv. gräderna igenom ända till konstapelstjenst för artillerister. Men att pålägga ett mindre antal underlöjtnanter samma tjenstgöring, som för ett större är afsedt, och på dem utdela delediga lönerna, kan aldrig blifva förenligt med tjenstens behof och god ordning. ) I fall vederbörande ej, genom en omorganisation af vapnet, snart tänka på att bereda artilleriets befäl rimligare vilkor, så kan man, i stöd af UF vanstaende, med temlig probabilite förutsäga, att 2, af subalterngraderne inom få år blifva vakanta; ty under närvarande förhållanden taga alla, som möjligen kunna det, afsked, eller transport på andra regementen, då sådant låter sig göra: — omständigheter, som i dessa krigiska tider kunna blifva af vigt, och dessutom vittna om felaktighet i den branchen af krigsadministrationen. — re— — (Insändt.) Uti Postoch Inrikes Tidningar för den 42 Juni har man med förundran erfarit, att den äldste löjtnanten vid Kongl. Wermlands Fältjägareregemente, hvilken förlidet är, ehuru i tur till en ledig kaptensplats, förbigicks utan grundad! skäl, hvilket ock då af publiciteten anmärktes, nu för andra gången blifvit förbigången. Då föreskrifterna angående befordringar till och med kaptensgraden äro bestämda, måste man förvåöfver hr krigsministerns raskhet att åsidosätta em. : Utom det att en prejudice är hård, i och för sig sjelf betraktad, synes en sådan som denna kunna an ses såsom ett ingrepp i enskild rätt. Då en officer, unde; hela sin tjenstetid, årligen af egna medel skattar til den fond, Kvaraf han vid afskedstagandet skall njut: pension, allt i det hopp, att genom avancemang : tjensten: kunna uppnå en högre pensionsrätt, inses lätt, att ett oförtjent uteslutande från befordran til de grader, hvilka icke bero af förmäns välbehag el: ler kongl. ynnest, måste inverka på enskild välfärd Om oek en regementschef skulle handla emot tyd llig lag, huru kunna generalbefälhafvaren och krigs ministern tillstyrka en sådan handling? Under Gustaf IV Adolfs regering tilldrog sig, at hertig Fredrik, som var chef för Westmanlands re Igemente, föreslog till kapten en frälse löjtnant fram Tför en ofrälse (endast af detta skäl). Den förorät ltade klagade personligen inför konungen, och de Trättvise monarken återgaf den prejudicerade sin tu KOSTA Se Ära RE ORSA KT