Aftonbladet – 19 juni 1849, sida 3

4 RT: IR RO TT YT (TE BLANDADE ÄMN — Vi meddela här nedan några af den danske poeten H. P. Holst författade verser, hvilka vi tro icke endast uttrycka den belåtenhet, som nu råder inom Danmark med den danska konungens handlingssätt vid reformerandet af danska statsförfattningen, utan i sista versen uttrycker den tanka, som äfven annorstädes råder, om regenternas välförstådda pligter mot sina folk, då dylika stora anledningar i samhällsinstitutionerna äro i fråga. Til Kongen. Indskrift paa Danmarks Riges Grundlov. Din Ungdom sorglgs var. Al dens Bedrift Var som paa flygtigt Sand en flygtig Skrift; Ret Ingen aned, som dengang Dig saae, Hvad dybest i dit Sind Du gjemte paa; Ret ingen dromte, at i Danmarks Ned Du skulde frelse det fra Skam og Dgd. Som Uffo, Kongesögnnen sterk, men spag, Paa een Gang vaagned Du ved Vaabenbrag; För taus som hin, med eet Du melte Ord, Der som en Stormvind bruste gjennem Nord, Og see! med uvant Sverd, men freidig Tro Gik Du som hin i Kampen Een mod To. Og medens Blodet flgd af dybe Saar, En Skrift Du ristede, der ei forgaaer, En Runeskrift, der binder fast og sterk — I Landets Ufredstid et Fredens Värk, En Lovens Tavle med alvorlig Rgst, En Friheds Gyldensol med Haab og Trgst; Thi Friheden skal ei udstykkes smaat; At tinge om den semmer ei en Drot: Som alle har i den en lige Del, . Saa skal Enhver den gives fuld og hel! Du gav den hel. Dit Eftermzele staaer I Folkets Hjerter og i Sangens Vaar. — ÅNEEDoOT. ETT NÅGOT UR GUBBENS FAMILLE KLapp ). År 4788 ?5, försträcktes af min ädle, alltid vårdande fader de nödige reseoch bosättningsmedlen för Kongl. Hofpredikanten Paulins tillträde af sitt, med min moders å då-tiden nog ryktbara äldsta Systerdotter, erhållne Kungsbacka Regal-Pastorat. — Till Amazonlig bildning, kraft och mod, och temperamentets lif och snillets eld, förenande sitt köns mäst retande behag, framblixtar minnet af fröken Carin Durietz i yppigaste strålglans slåcknande metor, ett — den lekande naturens fantasmagorispel af nog sällsamt könblandad syftning. — Af roman-gift, som af Föräldrars hårdhet måhända lika förirrad, förlöpte hon deras på Smålands gräns af Somen-sjön vattnade Gods, Men blef i Stockholm af sina Bröder ertappad, å Kastenhof inhägtad och Föräldrarne för lämpligare fängsel återförd. — Dock snart från Somenäs så kallade Tornkammar återflydd, kastade hon sig herstädes (å Wermdön) under Vår oldrige Morfaders och mina föräldrars milda beskydd. — Under tiden af de sina återhemtad — men icke återvunnen, uteblef ej länge dess under karlförklädnad lyckade tredje escapad, illustrerad af anvärfning vid Kongl. Lifgardet, i hvars grofkornade kommis-mundur, den intagande Soldat-figuren stundligt ägde all sin qvinnolist af nöden, för att oupptäckt afleda äfven sitt eget köns henne så frugtlöst bjudande ynnestvinkar. — Redan tjenstgörande Gardist hade hon, svärjande Fanan, ägt fintlighet undgå Visitationsformelns våda; Men då af sin allt i låga tändande fägring, hon med hvarje dag mera bemärkt — med hvarje dag mer fann sitt äventyrs fortgång omöjligadt — fångade hon — postande Vaktkarl vid Drottningholms Blott — ögonblicket af Konungens utgång, för att knäfallande yppa honom sitt Namn och sitt kön. Af den alltid store Gustafs originala mildhet upphemtad, lugnad, och genast till den interessantaste Flicka förvandlad, anordnade Henne Monarken jemte Ungmö-tractamente hos Lovö Pastor — som Pensionaire, en mera feminine uniform som Brud-Costume, och en mera masculin Hofpredikant — som Man, med Kungsbacka Pastorat, som hemföljd. Hänförd af sin lycka hastade den i sin Fru förtjuste Paulin, att, blygsam mot sin Konungs redan flödande Nåd, medelst min Fars berörde offerpenning, tillträda sin nya — alltför snart frånträdda — Bostad, der netto anländ, den Presterligt välsignade f. d. Gardisten nedkom i Barnsäng och dog; Barnet — dog; Der ytterligt sörjande Mannen — dog; Inom en och samma vecka var detta älskade hus försvunnet a! Jorden, Och mina förträffliga Föräldrars vårdnadsloffring gäldad af — Välmenandets. (F. Bl.) ) Aftryckt med diplomatisk noggrannhet.