m——S ENN NM O—.—i SN Gå, gå!l sade Archambaud. Goldussarina upplyfte tapetdörren och försvann. vi. DE TVÅ LÖSDRIFVARNE. Omkring en timma sednare återvände Goldussarina till hötel du Donjon. ,Nåväl? frågade Archambaud då han återsåg henne. Nåväl, monseigneur; allt går bra. De två männen vänta oss der nere. Klockan är tio; låtom oss gå.n Archambaud följde henne. De gingo tillsammans öfver la place des Innocents, och uppnådde rue de la grande Truanderie. Såsom Goldussarina hade sagt, voro der tvenne väktare vid Jacques Moulus port. Den ene tycktes visa ett falskt sår, måladt på armen; den andre, stödd på sina kryckor, sträckte handen emot de förbigående. När Goldussarina var nog nära för att tilltala dem, sade hon: vÄr han utgången? Jan, svarade båda på en gång. . Dessa fyra personer inträdde nu till besvärjaren. Goldussarina, som gick förut, höll Archambaud i högra handen, för att leda honom i I mörkret; de båda lösdrifvarne följde efter. Sedan de några minuter gått framåt, under djupaste tystnad, släppte Goldussarina grefvens I hand och tryckte På fjedern vid kofferten. Ett ljus, som man skulle trott kommit från .Jen underjordisk ugn, öfvergöt Archambauc ;loch de båda lösdrifvarne, som ej väntat sif I sådant; Jacques Moulus laboratorium med dess för Istenade innandöme, dess skärande kontraster Ivar i samma tillstånd som vi redan sett det , En hög flamma, som lekte kring en destiller kolf, fylld med smälta metaller, kastade på