Nu, Guillaume Gråtry, sade hon; för hoom till liggstolen. Du, Francis, tager denna vista och ställer straxt bredvid. Jacques Moulu kände det vanmäktiga i hvarje yemödande. Han visste, att denna qvinnas hat ar oförsonligt. Han darrade i alla sina lemmar, hans tänder skallrade. När Jacques Moulu blifvit utsträckt på liggstolen, befallde Goldussarina att man skulle hålla hans hufvud bakåtlutadt. Guillaume Gretry åtog sig detta göromål. För att vara nyttig, började hans kamrat fästa Jacques Moulu med så hårda knutar, att den minsta rörelse blef honom omöjlig. Då de båda lösdrifvarne slutat, den ena att rikta besvärjarens hufvud i en borisontel ställning, den andra att binda honom så fast, att man nästan kunde. säga det han förseglat honom, frågade de Goldussarinas ögon hvad som återstod dem att göra. Denna steg då upp på kistan, som man ställt bredvid, och der, lutad öfver Jacques Moulu, med ansigtet perpendikulärt med hans, sade hon med ett slags vällust till honom: Jacques! Du trodde, är det ej så, att du, innehafvaren af flera sysslor: du; på en gång utöfvare af punkterkonsten, alchemist, trollkarl, mager och besvärjare.,. du trodde, att jag skulle vara helt och hållet i ditt våld, en af dessa leksaker som man krossar, sedan man en stund lekt med dem! Du trodde detta, är det ej så?n Magerns panna betäcktes af stora svettdroppar. Om, när du föreslog mig det, fortfor furien åter, jag antog ett oförsonligt krig, var det emedan jag visste att du bestämdt skulle blifva besegrad. Kallsvetten, som nyss perlat på Jacques Moulus panna rann utför hans hufvud i små vågor.