ett till regeringen inlemnadt förslag om skolväsendets organisation. Härvid uppträdde först rektor Annerstede med ett långt andragande om ,huruledes den närvarande skolan försämras genom att intaga ett större antal lärjungar, än man der kan lemna en vetenskaplig bildning, och yrkade skolslagens åtskiljande. Häremot talade mag:r Bergius i ganska varma ordalag, påstående att gemensam undervisning borde äga rum ända till den tid, då eleven skulle afgå till akad2mienoch sjelf finge bestämma öfver sin bana. Hr B. rekommenderade i öfrigt Nya elementarskolans plan. Rektor Carlen talade i samma anda om askolpredistinationen, hvilket upptogs till vederläggning af hr Annerstedt, och denne understöddes af lektor Ekendal. Hr Ekendal yttrade, att med afseende på tidsriktningen, borde en tvåfaldig skola finnas. Han fruktade i öfrigt genom vöfverlärdom) en concursus bonorumv i lärjungens förstånd. Han talade om nödvändigheten af klassisk bildning, medförande en grundligare kännedom om den Europeiska kulturen. Han yrkade, att apologistskolan skulle skiljas från den lärda skolan. Derefter uppträdde hr presidenten Hartmansdorff, och talade i en pedagogiskt liberal anda med stark konseqvens för Nya elementarskolan och den fria flyttningen. Föredraget var lifligt, och talaren syntes ganska intresserad af sitt ämne. Mag:r Lundbergsson uttrade sig strängt mot klassisk bildning och åberopade sig sjelf som exempel på huru ytligt man bildas, i skolor, der man får läsa litet latin, något grekiska och en smula hebreiskav. Sedan hr L. sålunda talat länge mot allmän bildning och klassisk bildning, började han utfara mot den komparativa språkmetoden, och ville att skolan icke skulle föras hit och dit åt alla väder,. Hvad han dermed menade förstod man ej; emellertid ropades bravo! (Forts. följer.) —— wo mo