Aftonbladet – 18 juni 1849, sida 2

skull den romerska frågan endast afgöras i sjelfva Rom.) I afseende på Slesvig beter det: I norra Tyskland hotade upproret en stats afhängighet, hvilken hör till Frankrikes äldsta och trognaste bundsförvandter. Danmark såg befolknin gen i hertigdömena Holstein och Siesvig i uppror mot sig, under det att denna befolkning dock tillika erkände den nya herrskande furstens öfverböghet. Tysklands centralstyrelse trodde sig böra besluta Slesvigs införlifvande i förbundet, emeden en stor del af befolkningen var af tyskt ursprung. Denna åtgärd (hvari en verklig usurpation ligger) förorsakade ett bittert krig. England erbjöd sin bemedling och den antogs. Frankrike, Ryssland och Sverige (förklarade eftertryckligt, att efter deras tanka Tyskland alldeles icke ägde någon suveränitetsrätt öfver Slesvig och) visade sig beredvilliga att understödja Danmark. Efter flera månaders underhandlingar kom man på den iden, att Slesvig skulle bilda en särskild stat under konungens af Danmark öfverhöghet. Men sedan man antagit denna princip, kunde man dock icke förena sig om de deraf härflytande följder, och fiendtligheterna började ånyo. Nämnde makters hemödande gå för närvarande ut på ävägabringande af ett nytt vapenstillestånd, för alt erhålla definitif fred. De sednare oroligheterna i Tyskland, heter det vidare, ådraga sig franska regeringens uppmärksamhet. — I afseende på ryska interventionen i Ungern hade diplomatiska noter blifvit vexlade. Vidare talas om godt förstånd med England och dess goda vilja, samt om republikens erkännande af Ryssland. Slutligen betecknas det socialistiska partiet såsom en blind minoritel — ett uttryck, som påminner om Ludvig Filips yttrande: fiendtliga och blinda passioner, samt väckt mycken förbittring. Libertt, Napolon Bonapartes organ, uppträder med bitterhet mot presidenten Bonaparte under granskning af hans budskap, tadlande hans reaktionära politik i afseende på inre, och neutralitet iafseende på utrikes förhållanden. Den halfofficiella Patrie berättar, att republikens president beslutat genom statsrådet anställa undersökning mot Lesseps angående hans förhållande i Rom. Lesseps som på den korta tiden af fyra dagar tillryggalade resan från Rom blef trenne gånger vägrad audiens i Elyste. Presidenten förklarade att han först ville läsa hans depecher. Lesseps skall då hafva förklarat, att han aldrig mer skulle sätta sin fot inom presidenten Bonapartes residens. . Monitören för den 9 Juni innehöll en mängd befordringar inom hederslegionen. Brigadgeneralen Perrot, öfverbefälhafvare öfver na: tionalgardet i Seinedepartementet, har blifvit befordrad till divisionsgeneral. I St. Maur, nära Vincennes, skall liksom förlidet år ett stort läger för två divisioner upprättas. För oförutsedda händelser lärer general Changarnier hafva icke mindre än 417,000 man under sitt befäl. Badiskt-Pfalziska gesandter hafva ankommit till Paris, men icke fått företräde hos utrikesministern. Det för amnestifrågans behandling nedsatta utskott har enhälligt afstyrkt motionen om amnesti för politiska förbrytelser. Den nya nationalförsamlingens qvestorer äro general Lefiö, de Panat och Baze. Dupin d. ä., som nu för en månad blifvit vald till den lagstiftande församlingens president, har 8 gånger förut varit vald till deputeradekammarens president under Ludvig Philip, remligen år 4832, 4833, 1834, 1835, 1836, 1837, 1838 och 4839. Ben stora industriexpeditionen i Paris öppnades den 4 Juni. En mängd främlingar hade ankommit för att bese den. I och omkring Algerien börja kabylerna åter röra på sig. En stam Beni-Mincoun har redan blifvit slagen af general dHerbillon. Generalerna de Salles och Saint-Årnaud hade tågat mot Beni-Seliman, som efter en liflig strid börjat underhandla. På börsen råder ännu samma ovisshet. Femprocentsfonderna stodo på 80,45; treprocents på 49,15; bankens aktier på 2175. STORBRITANNIEN. Engelska poststyrelsen har nu kungjort att öfverenskommelse blifvit afslutad om en brefpost mellan England och Kontinenten öfver Hull och Hamburg. TYSKLAND. Dagens tyska post medför underrättelser om den ytterligaste förvirring i alla förhållanden. Att ur de många, ofta hvarandra motsägande Junderrättelserna utsofra det märkligaste och Jsanna, är nästan omöjligt. Fyra Tiksregeringar torde i detta ögonblick I göra anspråk på att leda Tysklands öde, och trupper äro samlade på alla båll för att reda sakerna. Österrike har icke velat erkänna preussiska regentskapet och fortfar ännu att anse det gamla tyska förbundet bestående, uti I hvilket detta land hade första platsen. Preussen anser sig på grund af förbundet med Sachsen och Hannover, som nu blifvit biträdt af I flere tyska regeringar, stå i spetsen för riket och har uppmanat erkehertig Johan att nedllägga riksföreståndarebefattningen; men han Ihar vägrat, och yrkar på att centralmaktens , förfoganden ännu skola efterkommas. Till dessa tre har slutligen kommit en fjerde regering: ett riksregentskap i Stuttgart, som blifI vit tillsatt af det så kallade svansparlamentet, loch utgöres af Frans Raveaux, Carl Vogt, Heinrich Simon, Friedrich Schöler och August I Becher. I Denna tyska nationalförsamling i Stuttgart Ihar den 7:de afsatt centralmakten i Frankfurt loch utnämnt de nämnde personerna till agenlter. Om denna åtgärd utgaf regentskapet genast en proklamation till tyska folket och afsände kurirer till alla tyska regeringar och de iIserskilda riksarmekårernas befälhafvare med Jeppmaning att ställa sig regentskapets befallningar till efterrättelse. Wärtembergiska ministeren utgaf dagen derpå till wörtembergi.ska folket en annan proklamation, hvari den e på det allvarsammaste satte sig emot regentskapet och dess myndighet, Äfven i andra 1 Wärtembergiska kammaren fann icke regentskapet något stöd, då efter en häftig debatt kammaren den 9 gillade ministerens proklamation. Man antager såsom gifvet, att den närmaste följden häraf skall blifva en resning i Wir temberg till fördel för nationalförsamlingen som erkände badiska och pfaltziska revolutio nen. Man hade velat invälja i riksregentska pet Römer, wärtembergiska premierministern 2 för att genom honom få W uärtembergs resur 1 ser alt disponera; men denne nekade inträd: och ; tällat valde man Becher, Ooppositions