Nej, monseigneurp,hviskade Guillaume Cornu sorgset. Archambaud närmade sig trappan, i det han mumlade: Vi hafva genomletat staden åt alla håll, det återstår endast att förhöra Seinen och få SaintClouds vattenledningar att tala. Goldussarina hörde dessa ord och i det hon vid Arcbhambauds annalkande reste sig, sade hon hastigt: Monseigneur, Seinen skall icke svara er, och Saint Clöuds vattenledningar skola ej berätta er den hemlighet ni söker., Archambaud märkte först nu Goldussarina. Hvad säger du?, utropade han, i det han störtade fram och fattade henne i armen, såsom han gjort samma morgon med Jehannes tjenarinna. Jag säger er, monseigneur, att ni dyrt skall betala den som säger er hvad som blifvit af den ädla dam ni söker. Hälften af min förmögenhet och tio år af mitt lif. Och om man begärde mindre af er än detta, skulle ni utan tvifvel ej tveka att bevilja det ? Jag skulle gifva det lika hastigt, som om man fordrade dubbelt deraf! sade Archambaud. Efter en kort paus tillade han otåligt: Men, tala... tala...! Monseigneur, vi äro i en vestibule, och en af edra tjenare hör oss., Archambaud gjorde henne ett tecken att följa och uppsteg i ett kabinett i första våningen. (Forts. följer.)