Aftonbladet – 15 juni 1849, sida 2

;Hör äfven Jean Macbeth dig, när du tänker helt högt ? Goldussarina studsade. Jacques Moulu fullföljde: Ser han dig när du handlar på ljusa dagen? Goldussarinas oro steg till förvirring. Skulle du ej snarare lyda Hönom än ditt samvete? fullbordade alchemisten. Emedlertid fattade Goldussarina sig hastigt; ty hon ville icke låta Jacques Moulu tro att han träffat rätt. O! återtog denne sednare, sök ej att täfla med mig. Fastän du alltid formligt nekat, vet jag med visshet, att du för två år sedan juldagen, i närvaro af erkediakonen svurit Macbeth, att du skall taga hans broder till make. Och denne broder, du är ej okunnig derom, disponerar en krona, på hans panna fastare än alla konungars i kristenheten, ty den är af jern och kan ej fresta någon inkräktare. Hans konungavälde gifver honom omätliga fördelar; han har rätt öfver lif och död... och, i hans palats, som likväl icke är annat än ett ruckel, behöfver han endast göra ett tecken med handen, för att låta rådbråka eller hänga ... . . Slutsatsen! afbröt Goldussarina med låtsadt lugn. Slutsatsen, se här! Tror du att Jean Macbeth ej skulle låta dig lida en efter annan alla menskliga smärtor? Hm! slutade Jacques Moulu med en triumferande ton; vill du krig, nu? Goldussarina undertryckte en rörelse af vrede, derefter sade hon: hastigt och i det hon darrade omärkligt, såsom om man tagit hårdt i ett blödande sår: Ahl! jag påstår; du vill missbruka de hemligheteter, du fått veta, för alt störta mig. Du vill öfverlemna mig åt Idenna mans hämnd, för hvilken jag måst uppoffra min frihet, åt denna man, som dlångt