svarade denne, som var ensam i vagnen, jag är öf-1verste i piemontesisk tjenst, har efter slaget tagit afsked och vänder nu tillbaka till Turin. Hr grefyen får ursäkta, men jag kan icke låta er resa, ni måste följa mig till generalen, som är blott några få steg härifrån,. Som ni behagar, min herre, jag är till er tjenst. Derpå eskorterades vagnen af några husarer till ett litet slott, som för tillfället var general Thurms högqvarter. Officeren går in och anmäler hvad som passerat: låt honom komma upp och låt tillika hemta den fångna sergeanten af regementet Bersagliere; känner denne honom, kan nill låta honom passera, i annat fall qvarhåller ni honom som fånge. I hvilket fall som helst underrättar ni mig om utgången., ! Grefve de Barge föres in i förmaket och sergeanten föres äfven in. Känner ni grefve de Barge, piemontesisk öf-l, verste ? Jag känner icke ett sådant namn inom sardinska l? hären.p ) Bersaglieren närmar sig, betraktar närmare den l! resande och förstummas. Grefven ger honom ett 1 tecken med blicken. . Jo, nu känner jag honom; den herrn var vidlj Gud alltid vid konungens sida under striden. j Grefyen gaf honom ett tecken med handen. Ser-l: geanten aflägsnar sig och den resande säger till officern, närmande sig till dörren: det är väl icke nå-l! Å l L 4 4 f I t SN TA ER got vidare i vägen för min afresa? Ursäkta, hr grefve, gen. Thurm ber er dricka en kopp tÅ med honom. Grefven cemottager inbjudningen och går in till generalen, som, efter några ursäkter för den sträng-; het kriget fordrar, inleder ett samtal. Man talar om slaget; grefven berättar hvad som tilldragit sig inom piemontesiska lägret och gen. likaledes hvad som föregått på österrikisk sida och i: tillägger: förlåt hr grefve, men det väcker min förvåning, att en så utmärkt man, som ni tyckes vara, icke bekläder en högre rang inom hären. Jag har aldrig haft tur med mig, allt har misslyckats. Derföre har jag också efter slaget, då jag såg att den militäriska baran icke kunde bereda mig någon framtid, tagit afsked. Efter en stunds konversation tog grefve Barge afsked från grefve Thurm, som följde honom till vagnen. Under det generalen åter gick upp för trap; pan, sade han till sina adjutanter: grefve Barge k var i sanning en utmärkt personlighet. Han gjordel, dock på mig intrycket mera a en diplomat än eni; militär. Hvad säger ni härom ? 1 Vi äro af er mening, hr general; men der ärl? Bersaglieren, han kan måhända säga oss hvilken ställning denne öfverste innehade vid hofvet i Turin. Hör min vän, hvem var denna grefve Barge, som nu lemnade 0ss? Grefyve Barge är konung Carl Albert. Konungen! Mina herrar! utbröt grefve Thurm efter ett ögonblicks tystnad, Gud beskyddar i sanning OÖsterrike! Hvad skulle väl verlden hafva sagt, om vi genom ett olyckligt misstag skjutit på denna vagn, och denna olycklige furste, som nästan varit oundvikligt, blifvit träffad! Man skulle sagt att vi, lika oförsonliga som trolösa fiender, dödat konung Carl Albert i eit fegt och lömskt bakhåll. Låtom oss tacka Gud, som besparat oss detta öde, och skatta oss lyckliga att hafva fått se och akta vår hjeltemodige motståndare. — EXPLOSION AF BOMULLSKRUT I BOUCHET, den 47 Juli 4848. (Efter en berättelse till Franska Vetenskapsakademien, af Maurey.) Flera år har bomullskrut tillverkats i Bouchet för statens räk-lI ning och försök blifvit anställda med produkten, förf att jemnföra den med vanligt krut i afseende på kostnad, kraft och förvaringssätt. Motsvarande försök hafva anställts i Vincennes. Till de öfriga härvid gjorda rönen höra de för det nya krutet ganska betänkliga, att det antingen småningom syrsätter sig vid luftens tillträde och då helt och hållet mister förmågan att explodera, eller att det, om syrsättninJ gen förekommes genom alkaliska tillsatser, exploderar af sig sjelf efter längre eller kortare förvaringstid, och utan att orsakerna till explosionen hittills kunnat utrönas. I Vincennes exploderade ett lager bomullskrut den 2 Augusti 1848; i Bouchet har man baft två explosioner, en den 25 Mars 4847 och en den 47 Juli 1848. Den sistnämnde tilldrog sig i ett grundmuradt magasin, der det färdiga bomullskrutet förvarades,!s inpackadt i fastager, innehållande tillsammans 41600 kilogrammer (37 centner). Vid explosionen omkommo 4 menniskor och 3 sårades; magasinsväggarne dels 4 meter (öfver halfannan aln) dels :, meter tjocka, grusades från golf till tak, och efter hela byggnaden återstod ej annat spår än en skålformig; grop om 4 meters djup och 46 meters tvärmåltt. 2 Krutfjärdingarnes stäfvar och band voro så försvunna, som om de blifvit förflygtigade. Af bjelklaget! funnos några krossade bitar, alla utan tecken till t syedning. Hundrasextiofyra träd, som omgåfvo byggd naden, befunnes dels uppryckta dels afbrutna, det, C sednare mer och mer nära roten, i mån af närheten till gropen. De som närmast denna lågo omkull-; kastade, voro äfven barkade och till en del splittrade, ikt hampskäfvor. I en af byggnadens längdriktnin-! gar fann man på en sträcka af 300 meter en mängd. u materialier efter byggnaden, slungade mer eller min-f dre långt i mån af sin tyngd, så att t. ex. träsplit-f ror lågo närmast gropen, stenbitar dernäst och jernstycken läpgst bort. — EN JOCKEYS NIT I TJENSTEN. För framc sång i vadspelet med fullblodshästar fordras blandlu annat, att ryttaren — jockeyen — är så lätt somlk s r l NN Jm pt AO A möjligt; ju mindre han väger, med bibehållen förmåga att hänga qvar på hästen och föra ridpiskan, ju fullkomligare anses han. Medlen att uppnå denna fullkomlighet äro flera: jockeyerna laxera och svettas, och supa dugtigt emellanåt, alltifrån barndomen, och sålunda bilda de sig till spelryttare, i samma mening som fullblodsrasen bildats till spelhästar. Följandejn exempel visar att dieten likväl misslyckas ibland.!n Ar J. Burrill of Horndean höll ett fullblodssto, som9 skulle täfla vid den förestående vadlopningen ill Portsdownhill, och åt stoet höll han en jockey, vid namn George Davis, 23 år gammal, som skulle t ptrainera, stoet och sig sjelf till spelet. För attl; minska sin tyngd, klädde George på sig en mängdls ljocka friskläder och begaf sig från Horndean ut tilljl snabblöpning på egna ben, hvarmed han höll ut i .vå timmnr, då han återkom så uttröttad, att han dignade ned. Han lades då mellan bolstrar, för att svettas ytterligare. Han steg likväl ej upp vidare, utan var snart död. Den 24 Maj hölls Coronersbeigtning öfver liket, hvarvid utan vidare anmärklst ning gafs det utlåtandet, att drängen blifvit död afjii natthet. Detta interessanta sätt att dana menniskor och creatur till spelpjeser var äfven i fråga här, för ettig ler halftannat årtionde sedan, då man arbetade på li. ngelska fullblodsrasens införande i Sverige, såsom kk tt non plus ultra till hästafvelns fullkomnande ilp tWlmänhet. Man träffar, i de denftiden utgifna skrif-n er derom, utförliga skildringar öfver de engelskal3 ockeyernas omsorg att trainera sig och fullblodsvästarne, och ampla loford öfver deras oförtrutenhet tjensten. Fer RT Rättelse: I den underrättelse som i nm addaoaladac am kanel hreafane Ano AA