Aftonbladet – 12 juni 1849, sida 2

— Utgången af de sistl. söndag hållna socknestämmor, för att höra stadens invånare angående ett förslag att förse hufvudstaden med gas-belysning, bar inom de olika församlingarne varit mycket skiljaktig. Endast Storkyrkoförsamlingen har bifallit propositionerna, utan vilkor; Jacobs och Johannes församlingar, samt Catharina församling, hafva antagit dem med vissa vilkor; Adolf Fredriks har uppskjutit ärendets behandling; och Kungsholms, Ladugårdslands och Maria församlingar hafva afslagit dem. — I går gafs på kongl teatern för 2:dra gången hr Pencos pantomimballett: Le delire dun peintre. Den är delad i 2:ne tablåer: den första, hvari hr Penco, m:lle Fjeldstedt och m:lle Daguin uppträda, innehåller den rätt nätta och på vackra effekter anlagda handlingen; i den andra förekommer egentligen balletten, hvars smakfulla komposition äfven vittnar om mycken talang i detta fack. Här gåfvo m:lle Fjeldstedt och hr Penco med lika ovanlig färdighet som behag en Pas serieux samt en Pas de Toreadores,; med hr Gade (från Köpenhamn) utförde m:lle F. en polka, som likaledes lyckades utmärkt väl. Afven såg man al mMillerna Norberg och Gillberg samt hr Thåeodore en pas de trois,, hvilken bör nämnas med beröm och mottogs väl. M:lle Fjeldstedt och hr Penco skördade stort bifall och framropades vid åtskilliga tillfällen. — Hr Haglunds afskedssoire i Skeppsholmskyrkan var ganska underhållande, och säkert skulle det vackra programmet hafva ditlockat en större publik, om ej den regniga väderleken mellankommit. Repertoiren bestod till större delen af stycken i allvarsam styl, egnande sig för lokalen, men tillika populära och af erkändt värde. Hr Haglund uppträdde med den herrliga bas-arian (H moll) ur Mendelsohns Paulus, och en likaledes bekant ech vacker aria ur Rossinis Stabat Mater, hvilka nummer sjöngos med okonstladt, allvarligt föredrag, samt gjorde god effekt. Ur sistnämnde verk gaf hr Strandberg ock en serdeles melodisk tenor-aria, som likaledes tog sig fördelaktigt ut, och måhända blott kunnat tagas i något långsammare tempo. Det skönaste numret var dock duetten ur Haydns i evig friskhet blomstrande Skapelse, som af m:ile Berwwald och hr Walin sjöngs med mycken ensemble och känsla. Dessutom förekommo 2:ne rätt vackra körer för fruntimmersoch mansröster af Josephson, och en, isynnerhet uti harmoniskt hänseende utmärkt, af Mendelsehn; dessa nummer sjöngos emedlertid ej alldeles rent. Afven hördes 2:ne manskörer af en yngre svensk tonsättare, hr Wennerberg, hvaribland isynnerhet ,Hymnen gjorde rätt god effekt. Tvenne instrumental-nummer gåfvos ock denna afton, nemligen ett i utmärkt ren styl hållet adagio för violoncell, utfördt af hr C. Arnold. Denna pjes var komponerad af exekutörens farfader, J. G. Arnold, en af förra seklets mest berömda och värderade violoncellvirtuoser och tonsättare för detta instrument. — Såsom inledningsnummer till soirten gafs första satsen ur Mendelsohns förr hörda sinfoni för stränginstrumenter: ett genialiskt ungdomsverk, hvilket denna gång emedlertid ej tog sig serdeles ut, i anseende till lokalens akustiska beskaffenhet, som beröfvar hastigare tonföljder mycket af den distinktion och tydlighet, hvarförutan någon redig uppfattning för åhöraren ej är möjlig. — I fredags gaf det italienska operasällskapet en representation till förmån för hr Stjernström, som biträdt sällskapet med mise en Iscene, synnerligast af operan Christina. Någon hel opera utfördes ej denna gång: de italienska artisterna gåfvo såsom afskedshelsning till sin publik endast serskilda akter och scener ur flera bland sina mest omtyckta operor. Man gaf hr Foronis vackra ouvertyr till Christina, samt 2:dra akten ur den så gerna hörda Linda di Chamounix, hvarur imedlertid, till följd af br Ciaffeis fortfarande opasslighet, 2:ne nummer måste uteslutas. Det står att hoppas, att den halssjukdom, som alltför mycken ansträngning, såväl här som i Italien, ådragit denne förtjenstfulle sångare, skall genom någon tids hvila och en ändamålsenlig behandling åter låta häfva sig. Dessutom förekom den dramatiska terzetten mellan hrr Della Santa, Casanova och Galli, ur Chiara di Rosemberg, och slutligen 13:e akten ur Ernani, som förnämligast genom lhr Della Santas utmärkta sång samt det ef Ifektfulla finalet alltid vunnit så mycken sym Ipati. Såväl i denna som i de öfriga afdelninIgarne ådagalade sångarne sin vanliga värm: loch energi, och emottogo äfven nu de mes! lifliga vedermälen på allmänhetens tillfreds I ställelse. Utom de italienska numren uppträdde hi I Stjernström med de bekanta omtyckta mono logerna af Blanche: den gamle skådespelaren; Jjemte dess sidostycke den gamla aktrisenv Isamt åtskilliga komiska kupletter af Blanche I Cramer och Hyckert. Bland dessa förekon läfven hr Hyckerts lyckade bearbetning af der ILafontaineska fabein om korpen och räfven Isjungen på den genom hr David bekanta me lodien. Hr S., som synnerligast för de båd: so oo RR ee 1 La 1.:fn 11 FT frp