Aftonbladet – 11 juni 1849, sida 2

Rn hvars ledamöter furst Corsini och general de Laugier. — Storhertigen säges vilja afsäga sig regeringen. I Turin berättades den 28 att Österrike fordrat alla gränsfästningars och staden Genuas öfverlemnande åt Radetzkys trupper. Ministeren hade öfverlagt derom i 8 timmar, utan att komma till något beslut. — Kriget lärer redan kostat sardinska regeringen 15350 mill. fr.; statsskulden har derigenom stigit till 300 mill. fr., oberäknadt krigskostnadsersättningen till Österrike. Den af österrikarne anbelallda rekryteringen i de bergiga delarne af Lombardiet skall hafva derstädes framkallat en uppresning, till hvars qväfvande en betydlig österrikisk kår är ditbeordrad. Österrikarne hafva den 26 Maj inryckt i Florens. Dagen förut tillkännagaf provisoriska regeringen derstädes att den på allt sätt sökt förmå österrikiska regeringen att inskränka sin intervention till de punkter, der ordningen varit störd, och alt icke utsträcka den till Florens, men att general dAspre, hvars militäriska operationer stå i förbindelse med den öfriga österrikiska armåens i Italien, icke kunnat efterkomma toscanska regeringens omförmälda begäran. — Livorno bar måst betala en kontribution af 200,000 live till general dAspre. Marskalk Radetzky har besatt ön San Giuliano vid Malghera, hvars fäste var undermineradt af venetianerne, så att det sprang i luften med 12 österrikiska officerare och 20 soldater. Derefter har han framryckt ända till jernvägsstationen vid Venedig. Venetianerne hade sprängt i luften två af den märkvärdiga jernvägsbrons pelare, men brohufvudet tjenar till bröstvärn åt österrikarne, hvilka började bombardera staden den 28 och fortforo dermed hela påföljande natt. DONAUFURSTENDÖMENA. De kandidater, som hafva största utsigten att blifva valda till furste i Wallachiet, äro kaimakanen Katakuzeno och den nu regerande furstens broder, Barbu Stirbey. — Bibesco är utnämnd till rysk furste och får, utom indigenatet, ett årligt underhåll af 100,000 rubel papper ur ryska statskassan. AMERIKA. Enligt NewYork Herald har amerikanska regeringen förbjudit den för tyska flottans räkning köpta ångbåten att afgå från NewYork, om icke köparne ställa tillräcklig säkerhet för att fartyget icke blir användt emot danskarne under nu pågående krig. Förenta Staternas nuvarande president, general Taylor, bryr sig icke det minsta om antingen han har majoritet i kongressen eller icke. Han säger sig icke ärna begagna sitt veto utan i yttersta nödfall; allt hvad han har att göra, påstår han, är att gifva akt på grundlagarnes behöriga efterlefnad; han tror att ingen kongress äfventyrar deras kränkning i trots af presidenten, när landet verkligen förnärmas dermed. Skulle kongressen utan skäl taga parti mot unionens bästa, då påräknar han att folket skall enhälligt träda på hans sida, med ens gå ifrån sådana representanter och välja sig andra. Dessa enkla sanningar tyckas likväl icke begripas alltid af hans kabinett, och deraf härledes en och annan ojemnhet, som man tror sig varseblifva i styrelsen. Statssekreteraren för utrikes ärenderna var inbegripen i en intressant underhandling med Centralamerika. Styrelsen vid Nicaragua hade nemligen mot 10,000 dollars beviljat en mr Brown från Newyork monopol på anläggning inom 10 år af en kanal och jernväg öfver det smala näset vester om Nicaraguasjön; men ett annat anbud, äfven från Newyork, understödes både af dess rikaste kapitalister och af Unionstyrelsen, så att man ansåg det af Nicaraguastyrelsen beviljade privilegiet komma att upphälvas af Nicaraguas representation, till förmån för det sednare anbudet, och det så mycket snarare, som Nicaragua derigenom påräknar att blifva i Washington erkändt som en sjelfständig stat, oberoende af det söndrade Centralamerika, och få tillfälle att hålla ett eget sändebud i Washington. Det engelska inflytandet i Centralamerika sträcker sig icke till Nicaragua, der man tvärtom är missnöjd dermed, Kommunikationen emellan Panama och Kalifornien hade blifvit störd derigenom, att två nordamerikanska ångskepp, California och Oregon, som skulle underhålla den, mistat sina besättningar; genast efter landningen i San Francisco rymde de till guldvaskerierna. Underrättelserna från Kalifornien gingo till den 7 Mars; de bekräfta att man nu äfven träffat rika guldlager i Nedra Kalifornien. Priset på byggnadstomter i San Francisco hade stigit ända till 35,000 dollars. I Washington omtalades att mexikanska ministeren bade utfärdat en protest mot protokollet öfver fredsslutet och anropat europeiska makters bemedling. Inom landet var styrelsen så kraftlös, att rofgiriga indianer ohejdadt ströfvade i provinsen Sonora och att diligenserna mellan Mexiko och Vera Cruz oupphörligt plundrades af röfvare. Den 135 April anfölls en dylik diligens, hvars passagerare voro nordamerikaner, hvaribland nordamerikanske öfversten Ramsey. Passagerarne försvarade sig dock med framgång och afslogo anfallet, hvarvid likväl mr Bugbee, tidningen NewYork Suns mexikanske korrespondent, stupade. BTOORTOLI Uppå vice häradshöfdingen A. RB. Egerströms derom gjorde ansökning har Kongl. M:t