ol vagen tull lysklands enhet halva varit , gad. Trettio millioner menniskor for! a enträget; 29 bland det tyska fädern -löfriga styrelser erkände redan den nva grundlagen; samtliga folkkamrarne förklarade sig för Idensamma. I stället förkastade Preussen både krona och grundlag och höll fast vid den furstelliga suveränitetens system. Stödd på soldathjelp och embetsmannaegoism, litande på bajonetterna och den gamla polisstatens gillringskonst, och understödd af junkerpartiets och -börsfurstarnes reaktion, begynte styrelsen med g) detsamma sitt utrotningskrig emot demokratien, mot hvilken, enligt konungens eget tänJkespråk, endast soldater hjelpa (Gegen Demo. Jkraten helfen nur Soldaten!,) Med detta bistånd har all motsägelse blifvit qväfd, folkrepresentationen sprängd, hafva rörelserna till , Iförmån för tyska grundlagen i Dresden, El-Iberfeld, Iserlohn, Breslau, Berlin, blifvit med framgång dränkta i blod, och belizcvingstillståndet är infördt öfverallt. Man möste tillIstå att regeringen har med den fulikoinligaste Jkonseqvens genomdrifvit sin vilja mot folket tjoch friheten. Hon har kallat hela sin krigsrihär under vapen, tvingat de enstaka motspänstige beväringsmännen till lydnad; och i närvarande ögonblick stå henne 380.000 man, hvaribland 60,000 till häst, jemte 699 artilalleripjeser, till buds. Denna stora styrka ly-Ider enhälligt sina befälhafvare och dessa äro konungen och hans ministrar på det trognaste I tillgifna. Härförarne äro tappra, krigserfarna 5 män, härarne utrustade på det fullkomligaste :;lmed alla den nyaste krigskonstens bästa va:Ipenuppfinningar. Dessa härmassor äro, kort sagdt, beredda till motstånd emot de största Jeuropeiska militärstater: huru mycket mera Idå mot de oorganiserade, odisciplinerade, vapenarma hopar, som tyska demokratien kan Juppställa, och mot enstaka folkuppispr! Sålunda väpnad, har ministeren Brandenburg kastat utmaningshandsken mot hvar och en, som icke vill vara med den. Såsom själen i ridenna kraft spårar man öfverallt general RaIdowitz, den verldslige jesuiten, munksoldaten, med hvars uppträdande i Berlin vår minister: förut allenast passiva motstånd blifvit förvandladt till aktift — försvaret till anfall. Radowitz sJoch konungens generaladjutanter hrr von Neumann, Manteuffel och Brauchitz utgöra konungens förnämsta rådgifvare; för öfrigt är konunIgen alldeles icke, som : mången tror, något blindt verktyg i hofpartiets händer; ban handlar tvärtom ganska sjelfständigt och vet att göra sin vilja gällande i ministerkonseljen. Det grundlagsutkast, som uppstått i Berlin under hr von Radowitz ledning, vittnar för öfrigt bäst att Preussens styrelse för ingen del ärnar återvända. till. den gamla absolutismen, utan att den tvärtom ärnar de jure och i ord bevilja folket allahanda på papperet, fastän ingen kan neka att det så kallade konstitutionella systemet i Preussen är de facto ett taskspeleri, hvarigenom despotismen, utan att röja skenet af envälde, blir våldsammare och öfvermäktigare än den någonsin vågade, så länge den förde i öppen sköld sitt fräcka valspråk och sitt trotsande vapenmärke. Om någon lagbunden styrelse kan under dylika omständigheter icke vara fråga. Genom 105, 108 och 110 88 är hela grundlagen ett skuggspel och regeringen mer oinskränkt herre i allt hvad den vill göra och förordna, än någonsin före den 18 Mars, då åtminstone landtständerna, statsrådet och de af lag och häfd understödda domstolsoch förvaltningsverken uppställde gränsor emot godtycket, hvilka nu ligga om störtade. Då vi för närvarande knappast kunna göra css sjelfva någon tydlig föreställning om tillståndet i Tyskland, så måste det blifva ännu svårare att begripa utrikes. Österrike, segerrikt i Italien, besegradt i Ungern, i fullt upplösningstillstånd invertes, vill ändå icke uppgifva sitt fordna anseende i Tyskland och finner härvid i det katolska och dynastiska interesset hos Bäjern en ifrig bundsförvandt och hos Ryssland ett stöd. Äfven Badens och Wirtembergs hof kunna blott motsträfvigt besluta sig att inrymma suprematien åt Preussen; men fruktan för deras folk trugar dem dertill. De nordtyska furstarne voro saimtligen för Preussen. Det skulle ha varit en småsak att genomdrifva den konstitutionella grundlagens erkännande i förening med Preussens supremati äfven i Sachsen, i trots af det ärfda batet, och i Hanover, oaktadt den gamle konungens hårdnackenhet; om blott Preussens konung uppriktigt så velat. Men i stället var det just genom Preussens inflytande, som de sistnämnda begge hofven beslöto att sätta:sig emot den Frankfurtska riksförfattningen. Nationalförsamlingen, hvilken till en del blott med motwlja antagit denna författning, upplöste sig äfven, så snart Preussen trädde upp emot dehsamma. )sterrike hade gifvit signalen till alltsammans, lerigenom att det lät Schmerling intriguera örsamlingen till fasthållande vid. Österrikes lynastiska intresse. Slutligen. följde brytnin;en med det gamla kejsarhofvet; det återkalade sina sändebud, sedan de deltagit i de öfrigas veslut och omröstningar så länge det för dem varit möjligt. Vid Preussens förklaring trädde vögern ut ur Nationalförsamlingen, ech efter rögern följde centrerna så snart återstoden — len så kallade svansen. (der Rum f) tog-en vestämdt fiendtlig ställning emot Preussen. Venstern bragte det sedan, den 10 Maj, dervän, att Preussen anklagades för brott emot iksfreden, och den genomdråf beslutet att folkösten skulle öfverallt understödjas tillriksörfattningens införande. Gagernska riksminiteren föll, emedan riksföreståndaren icke ville odkänna dess åsigter; Gagern och hans samt iga vänner ulträdde; och sålunda återstodo lott venstern och den yttersta venstern, hvilen sistnämnda finmer vårt tyska samhälles nda räddning i revolutionen och republiken. detta syfte reste sig Rheinpfalz och Baden.