Aftonbladet – 9 juni 1849, sida 3

Ser ni denna ljusa, först uppkomna flamma, som reser sig öfver denna andra, mörka låga ?, Jal, sade Jehanne. Ser ni huru de omfamna hvarandra, trycka hvarandra, vrida sig, förena sig såsom i en förfärlig kyss? Ja! sade Jehanne, hvars tunga blef torr och brännande. Ser ni den ljusa flamman hårdt famna den mörka, såsom för att tillintetgöra henne ? Ja!l sade Jehanne, balfdöd af bäfvan. Nå väll fortfor Jacques Moulu, med en tandgnisslan, som hade något helvetiskt; det vill säga att den äldre skall segra öfver den yngre, såsom den äldre flamman har besegrat den sist födda, det vill säga att den som är ljus skall döda den som är mörk, såsom den silfverfärgade flamman har qväft den dunkla uti beräkningarne af sina hvirflar. Jehannes bröst lättades. Och Archambaud skulle öfverlefva Hugues le Clisson ? frågadöchon, i det hon fattade Jacques Moulus hönidi Denne gjorde ett underligt minspel, nästan uttryckande svartsjuka. Den ljuse skall; besegra den mörke, den ildre skall döda den yngre! upprepade magern. ,Tack! sade Jehanne, i det hon lade sin börs på ett närstående bord. Men nu, som om bon gilvit vika för en ny anke, föll hon på knä, hopknäppte sma hänler och utropade: Oh! säg mig, mästare, säg mig att Clisson cke skall dö. Jag älskar den andre af kärek — jag älskar denne af tacksamhet... De kola lefva båda två!.,. De skola lefva, den ne för äran, den andre för mig! Det är för nin skull de strida... det är för min skull le hata hvarandra... om en måste dö, måttel let blifva jag... Om ett offer fordrasy uppoft