Aftonbladet – 7 juni 1849, sida 2

vida bättre för ett folk att framhärda i despotismens,. för menniskan förnedrande bojor. 1 Sådant är icke det öde, som nationalförsamlingen ! beredt de kommande slägtena. Oberäknadt de mo-f tioner, som icke gått igenom, skolen j uti sammanfattningen af dess arbeten finna ett betydligt antallg dekreter och lagar, som bevittna, huru dess uppmärksamhet städse varit fäst på interessena, behof1 ven och lidandeca hos den del af folket, hvilken är som mest vanlottad. Jag vet, att det goda faller fö-C ga i ögonen, och att smärtan, som länge fortfar,!l1 medan hon är djup, alltid klagar öfver tidens lång-? samhet. Men ingen allvarlig, omfattande och var-i l 1 Å aktig reform kan dock företagas annorlunda än genom afmätta och progressiva förnyelser. Man måste beträda och gå beslutsamt framåt på denna väg, icke vika derifrån och icke brådstörta någonting, så framt man icke vill sätta allt på spel och störta allt i förderfyet. När den uttömda statskassans behof nödsakade er att spara ella möjliga tillgångar, uppsköten j både postreformen samt reformen af saltskatten och de: indirekta kontributionerna. Så snart j kunden gifva fritt lopp åt edra känslor, likasom åt er öfvertygelse, tvekaden j ej att förminska eller upphäfvya denna taxa, som hvilade så tungt öfver den fattiga. På samma gång j visaden er allvarsamma ända tiil stränghet med hänseende till lönerna åt embetsmän-c nen, hvilkas antal ännu är alltför stort, skyndaden j att belöna folkskolärarnes tjenster och gåfven bevis på er aktning för de ålderstigna och utnötta bland dessa, som ända hittills varit försummade. Aldrig har inom denna sal en röst höjt sig till förmån för lidandet, utan att denna röst funnit ett gensvar i majoritetens hjertan. De svåra problemer, hvartill frågorna om industrien, arbetet och krediten gifva upphof, hafva blifvit behandlade ur alla synpunkter, icke som skullen j velat lösa dem absoiut cch totalt, med anspråk att afsluta dem alla med, ens; men j hafven åtminstone velat visa, att j ej!. medlidsamt småleende gått förbi dessa fruktansvärda frågor, och att j funnit, hurusom de borde vara fö-; remålet för det djupaste studium och den allvarligaste öfverläggning. Man kan visserligen beklaga, att dessa öfverläggningar icke gifvit uppbof åt någon omfattande åtgärd, som kunnat verkligen skänka folket de välgerningar, m det väntar; men de hafva åtminstone haft med sig en lärdom för folket sjelft, den, att de mest bländande theorier, när de underkastades det kalla förståndets pröfning, och man försökte att tillämpa dem, befunnits innebära illusioner, som gått ännu längre än det anspråk på ofelbarhet, hyarmed de blifvit predikade. Af edra tänkesätt nödsakade att visa er måna om de intressen, som februarirevolutionen anförtrott åt er, hafven j vid alla tillfällen ådagalagt ert fasta beslut att beskydda Frankrike mot alla möjliga oroligheter. Man har så många gånger missbrukat de ädla orden frihet och ordning, att jag nästan fruktar alt nyttja dem efter allt det skrymteri, som förnedrat dem. Er historia vittnar dock tillräckligt om er hängifvenhet för dessa principer, utan hvilka hvarje samhälle är blott ett aggregat af ruiner. Jag vill, framför allt i detta ögonblick, icke uppehålla mig vid de förfärliga minnena af det medborgerliga kriget i annan afsigt än att egna en sista hyllningsgärd åt dem af våra embetsbröder, hvilkas aska äfven ingår i den ofantliga hekatomb, som våra oenigheter offrat, och måtte ailt detta utgjutna blod åtminstone i lång tid friköpa vårt fådernesland från invärtes krig! De fiendtliga partierna stadna ändtligen inför denna fruktansvärda minnesvård! Det finnes andra fiender att bekämpa utom våra gränsor. Om republiken måste hafva sin förtrytelse och sitt hat, så må hon nyttja dem till sin storhet och sin ära emot de i sina grundvaiar skakade makter, hvilkas horder ännu synas hota henne. I Europa finnes det nu mer plats blott för två fiendtliga principer. Om sammanträffningens timma slagit, måtte då Frankrike, som icke gjort någon utmaning, förstå att mottaga den, som man kastar åt detsamma, och ännul: en gång bevisa, att freden icke förslöat dess mod och icke heller dess svärd. . Edra äldre och nyare omröstningar hafva ådagalagt, att j velat leda vårt lands yttre politik i denna rigtning. Den nystiftade republiken ville blott fred; men vilkoret för denna fred var folkens rätt; den innebar en garanti för deras nationalitet. Genom lugn och sans hafva nationerna kommit till kännedom af sigl: jelfva och öfverallt har den nya andans flägt åter-( ickt friheten samt förskingrat det som ännu återf stod af 4845 års traktater, hvilka långt för dettal, blifvit till lumpor. Allt är upprördt, allt är i oro uti Europa i dettal. ögonblick; medan Italien och Tyskland söka eröfra sitt oberoende genom de mest beundransvärda ansträngningar, utgår ur östra Europas nästan okändal länder en kraftfull stam, som går framåt med del, gamla nationernas stolthet och de nyas mod, på kort tid organiserat en här af 4350,000 man och intager sin plats i nationernas familj med den rätt, som dess segrar gifva. Uti detta tillstånd af allmän oreda lemna vi skå-1 deplatsen, medborgare representanter. Utom oss sel. vi fiendtliga partier, som icke allenast hota hyarandra, utan mäta sina krafter; inom oss se vi tvål: fiendtliga partier, som ömsesidigt smäda hvarandra;l. ett förspel till den stora kampen. Åt dessa åtminstone lemnen j till arf någonting ännu mer än ert exempel, j lemnen en konstitution, som hädanefter bör tjena på samma gång till rättesnöre och till sköld för a!l myndighet som för alla: rättigheter. Jag önskar å edra vägnar af hela min själ, att denna högsta lag måtte ingifva alla partierna den aktning, de äro skyldiga arbetet af den församling, som folket valt till denna lags stiftande. Ve dem, som vilja försöka att bära väld derpå! Utom den näpst, som snart skulle drabba dem, skulle de öfver sina hufyuden draga hela fäderneslandets förban-! nelse. : Helsom med förtroende den nya församling, soml. blifvit kallad att träda i vårt ställe! Låtom oss alla vara öfvertygade om republikens höga bestäm-! melte; hon skall icke inom landet gäcka folkets förboppningar, icke heller sina bundsförvandter och sina löften utom detsammma. Mitte våra efterträdares vishet godtgöra de fel, de villfarelser, som den härda nödvändigheten kunnat tvinga oss att begål Måtte de sjelfya kunna taga sig till vara för våldsamma passioner eller för olycksbringande svaghet! Tillåten mig ändtligen, medborgare representanter, ! att sluta detta tal och edra arbeten med det för-! eningsrop, som invigt dem: Lefve republiken.! TYSKLAND. Den märkligaste nyheten från detta land är,! att Preussens. Sachsens och Hannovers regeringar afslutat ett söndringsförbund, på grund af il:te artikeln i tyska förbundsakten af den 3 Juni 1815, som uppgilves hafva till syfte ömsesidigt skydd emot inre och yttre fiender. De hafva i sammanhang härmed afgifvit ett örslag till en tysk riksförfattning, hvilken de Jinbjuda alla öfriga tyska stater att biträda, likväl nnder förhahålt oc oo oo arn6r Lata föp. oo re a FA — Be. a w kpt Vr AA ÅA jr AR en rr m nm AM tfn —— mm nr Am mf om ARA 4