Aftonbladet – 6 juni 1849, sida 3

Article Image
i ena, samt kassören Lind å andra sidan afgifnel: vittnesmål, blifvit vid kämnersrätten ytterligare hörde, var för sig fortfarande vidhållit, att Almgren, ehuru något sednare än hvad vittnena förut uppgifvit, men lock klockan före 8 på aftonen, fällt de yttranden, varom Möller och Kennedy förmält; hvarjemte den istnämnde yuwuerligare tillagt sitt vittnesmål, att då olkmassan sednare på aftonen dragit sig ned åt Ridiarhustorget, vittnet hört uppmaning utaf Almgren ef innehåll, att det ej vore brådtom, utan att de unde stadna. Då nu den bevisning, som sålunda förekommit ierom att bokhållaren Almgren den 48 Mars uppevållit sig bland folksamlingen, under det våldsamheerne i Storkyrkobrinken föröfvades och dervid fällt ttranden, hviika, om de ock icke innefattat bestämda ippmaningar till oordningarnes fortsättande, likväl varit af den beskaffenhet att de till uppäggande och inderhållande af oroligheterna kunnat bidraga, icke an anses vara vederlagd genom hvad stentryckaren Bengtsson och kassören Lind jemte andre personer deligen berättat, samt den af flere vittnen vitsorlade omständighet, att Almgren samma afton vid anIra tillfällen skall uppmanat folket att hålla sig stilla ch begifva sig hem, icke eller kan lända Almgren ill befrielse från ansvar för hans förut ådagalagde yrottsliga förhållande; så och enär Almgren således ir lagligen öfvertygad att uti de förefallna oordninarne hafva varit i mindre grad delaktig, pröfvar songl. hofrätten, i förmågo af sist åberopade lagrum och kongl. förordning, rättvist fälla Almgren för vad honom till last ligger, att böta 50 rdr bko, eler, i brist af tillgång dertill, undergå 28 dagars fånselse vid vatten och bröd. Och varder Almgrens, mot vice auditören De Mare väckte påstående om insvar för falsk angifvelse i målet, utaf kongl. hofrätten ogilladt. Bland de tilltalade äro i öfrigt gelbgjutaregesällen Källman, snickaren Medin, plåtslagarelärlingen Kleberg, skräddarelärlingen Mellberg ech snickaregesäljen Igelström, genom hvad i målet förekommit, lagigen förvundne att hafva, Källman måndagen den 20 Mars på eftermiddagen, då gardisten Fritzell i jensteärender färdats öfver Norrbro, emot denne riklat ett slag, hvilket dock endast träffat den häst, hvarå Fritzell varit ridande; Medin söndagen den 19 Mars om eftermiddagen i närheten af Storkyrkobrinken till hurrningar uppmanat och förledt en kring honom samlad folkhop, och sålunda bidragit till underhållande af de der pågående oordningarne, äfvensom varit af starka drycker berusad, samt Kleberg, Mellberg och Igelström lördagen d. 48 Mars medelst skriande och oljud tagit delide förefallne oordningarne; och pröfvar kongl. hofrätten förthy, med stöd af ofvanåberopade 6 kap. 2 och 61 kap. missgerningsbalken samt kongl. förordningen den 6 Februari innevarande år, rättvist fälla bemälde tilltalade för den mindre delaktighet uti ifrågavarande oroligheter, hvartill de sålunda gjort sig skyldige, att böta, Källman 40 rdr, samt Medin, Kleberg, Mellberg och Igelström hvardera 25 rdr; hvarförutan Medin, jemlikt 3 kap. 6 Y missgerningsbalken och kongl. förordningen den 46 November 4844, skall plikta för sabbatsbrott 3 rdr 46 sk. och för fylleri 3 rdr 46 allt banko; skolande de bötfällde, vid bristande tillgång, i stället undergå fängelse ,vid vatten och bröd, Källman i 27 dagar, Medin i 23 dagar samt Kleberg, Mellberg och Igelström hvardera i 49 dagar. I fråga om de ådömde ersältningarne varder kämnersrättens utslag af kongl. hofrätten gilladt; dock att den häradshöfdingen Otter för inslagna fönster tillerkända ersättning nedsättes till hvad häradshöfdingen i sådant afseende fordrat, eller fjorton riksdaler riksgäldssedlar. — I förgår inträffåde åtskilliga olyckshändelser. En jerndragare föllisjön från en farkost invid jernvågen, utan att kunna räddas, ehuru många perso ner voro närvarande; en person skall hafva skjutit sig på garnisonssjukhuset, och-en flicka, som var förälskad i en kusk, hade af jalusi blifvit så förtviflad, att hon sprang i sjön vid Munkbron. Den sistnämnda blef likväl uppdragen med lifvet i behåll och räddad, ehuru hon var så fast i sitt beslut, att hon ånyo ville försöka språnget, då hon hindrades af de närvarande.

6 juni 1849, sida 3

Thumbnail