Aftonbladet – 6 juni 1849, sida 3

—— en Jag har sagt er förhållandet, och om någon af er. bevisar att saken icke är fullkomligt sann, erbjuder jag honom mitt slott, mitt hötel, mitt vasalldöme, mina tre baronier ock mitt grefskap. Ingen motsägelse lät höra sig. Efter Archambaud kom turen till hans granne till höger, att giva prof på sin talang. Man torde förskona oss från att upprepa de mer eller mindre excentriska eller fantastiska historietter, som en efter annan berättades af hvarje bland sällskapets medlemmar. De förtjena knappt att afhöras, utom i dessa ögonblick af fördragsamhet, då vinet upphettar hufvudena, lifvar ordet och kommer skämtet att spritta samt förvandlar ett bon mot till en qvickhet. Det var blott en person, som ännu icke ullgjort öfverenskommelsen, nemligen Hugues le Clisson Man väntade på hans Beslut, och minst fem minuter hade förflutit, utan att han tycktes nafva bemärkt denna allmänna väntan. Nå väl, Clisson!s sade slotligen Archamvaud, phar ni ej, i någon vrå af ert minne Nn stackars bortglömd berättelse? Eftersom ni ;j kan undslippa den allmänna lagen, så — vi NÖTrom. I det han så talade, stödde han sina armbåsar på bordet, lutade hakan mot högra hanlen, samt oafbrutet fixerande den tilltalade, spetsade han sina öron under en andäktig ystnad. I detta ögonblick hörde man hårda och nångdubblade slag genljuda i korridoren. Hvem är det väl som på detta sätt vågar roa portklappen?. sade Archambaud, i det van hastigt reste sig; på min ära! man klapvar så hårdt, att man kunde tro det vore Tan1eguys muskelstarka arm.v (Forts. följer.)