Aftonbladet – 4 juni 1849, sida 3

TILL SKALDEN ANDERSEN. Det var under vaktparaden — från ståten så mången blick flög hän till en välkänd främling, der långs promenaden han gick. Men främst med tindrande ögon — när främlingen bort s!g begaf — stod qvar vid sin moders sida en fem qvarters hög skandinav. Ack, snälla min älskade mamma, men är det då riktigt sant att han der har gjort mina sagor — jag mins dem alla så grant: den modige tennsoldaten och Karo och bondens ko och flickan hos dockan i trädet och månen i storkens bo. Ack, bjud honom hem i afton att sitta i mormors berså, och Jåt oss få plättar och risgröt, det bästa af allt ändå! Då skal! jag väl ha min jacka med silfverknapparna i... Tänk, om han ville berätta en saga för mig och Marie! Så, fräjdade skald, af naturen din lager du tagit emot. Den kan ej förhärjas af stormen: i hjertat den eger sin rot... Till barn har du bildat oss alla i lifvets stora Bazar, — haf tack — o, måtte din himmel ett rum för barnen ha qvar! ek ——— 000