Aftonbladet – 4 juni 1849, sida 2

gade ordföranden, hvilka åsigter för ett nytt representationsförslag sällskapet önskade ombudet vid mötet i Örebro böra dela? I denna fråga vidhöll sällskapet äfven samma åsigt, som det gillade hos Westerås Reformsällskap. För öfrigt öfverlemnade sällskapet till ombudet och dess biträde, att efter sig företeende omständigheter, sammanjemka sällskapets och sina egna ådsigter i detta vigtiga ämne, med de patriotiske mäns, som i denna sak-nu komma att lägga grund för fosterlandets blifvande öden., — Reformsäl!skapet för södra delen af Elfsborgs län har den 44 Maj valt till embud vid reformmötet i Örebro f. riksdagsfullm. handl. Fr. Sundler; och beslutades, utan att genom några bestämda föreskrifter lägga hinder i vägen för ombudet att handla efter bästa öfvertygelse, i öfverensstämmelse med de åsigter, som vid mötet göra sig gällande och af ombudet kunna såsom ändamäålsenlige understödjas och antagas, att sällskapet dock vill hafva uti protokollet uttryckt den mening, att det hvilande representationsförslaget, i dess oförändrade skick, icke kan tillfredsställa folkets önskningar; hvaremot bland allmännare utkast i denna väg, sällskapet funnit det af riksdagsmannen Bengt Gudmundsson vid 1845 års riksdag motionerade, af Bondeståndet gillade — md den rättelse i 2 kap. 9 8 deraf, som motionären sjelf och flera ständs ledamöter sedermera förordat — vara af egenskap, att mest af alla sådana motsvara nationens billiga fordringar, såvidt någon utsigt icke förefinnes att i närvarande tid vinna sympatier för ett på nog liberal grund byggdt representationsförslag; börande äfven, såsom en härvarande reformvänners oförändrade underdåniga opinionsyttring, de nästlidet år till Kongl. Maj:t ställda underdåniga petitionsskrifier i reformfrågan jemte utdrag af detta protokoll, ombudet tillhandahållas, för att ej mindre i dess minne återkalla hvad man här tänkt och ännu tänker rörande denna nationens lifsangelägenhet, än att sätta ombudet i tillfälle att deraf göra bruk i händelse af egen befogenhet, utan ringaste syfte å sällskapets sida att vilja inverka på ombudets öfvertygelse, om hvad han finner vara rätt och fäderneslandet gagneligt. Äfven beslutades, att för den händelse ombudet skulle af sjukdom eller annat lagligt hinder betagas tillfället att personligen inställa sig vid mötet i Örebro, må han på annor, man, till hvars upplysta omdöme och fosterlan:skärlek han äger förtroende, fullmakten öfverlåta, hvilken rättighet bör i samma handling antydas. I — Man kunde lätt förutse, att Stockholms Reformsällskaps vid sednaste sammanträdet fattade beslut, att för sin del icke understödja det hvilande representationsförslaget, skulle väcka, såsom man kallar det, blandade känslor på mången ort. Likväl, för att döma efter ett par tidningars sätt att betrakta saken, lärer det ändå mindre hafva varit sjelfva detta faktum, som satt blodet i hastigare omlopp, än den omständigheten, att Aftonbladet sistlidne onsdag, vid en berättelse om reformsällskapets sammanträde, bifogat den anmärkning, att detta beslut vore att betrakta som Stockholms votum i frågan. Skälet, hvarpå detta motiverades, finnes utförligare framstäldt i Aftonbladsartikeln för nyssnämde dag; och då denna så nyligen stått att läsa, anse vi öfverflödigt att nu upprepa den. Det kan vara nog att endast påminna, huruledes den under förfiutna balfår, och ännu något mer, visade, liknöjdheten hos ett antal ledamöter inom reformsällskapet att visa sig i sammanträdena, efter all anledning just haft sin grund i sjelfva den omständigheten, att hvarjehanda hinder en längre tid förekommit inom sällskapet att bestämma sig i den vitala punkten, representationsförslagets bifallande eller ogillande; hvarföre, såvida det är sant, att pluraliteten var för det sednare, den icke ansett nödigt att gå upp i sammankomsterna, väl vetande hvad utgång saken i alla fall skulle få, när det kom till kritan. Det må låta hur det vill och behagar, visst är emellertid, att sällskapets fåtalighet just innebar, det den i staden befintliga majoriteten var af den mening, som vid sista sammanträdet formligen blef sällskapets beslut, och som tvifvelsutan blifvit detsamma om man infunnit sig mangrannt, hvilket man förmodligen fann onödigt, såsom utgången ock ådagalade. Naturligtvis står det hvar och en fritt att häremot protestera, kallande det oförsynt, absurdt 0. s. v., att ett ringa närvarande antals mening skall anses föreställa stadens tänkesätt i det hela; men den som betviflar, att reformsällskapets sista gången omfattade tanke infaller med allmänhetens öfvervägande opinion här i staden (och om något annat var nu och här icke frågan), kan derom lätt förvissa sig genom alt fråga -å många han råkar, då visserligen knappt en bland tjugu skall förklara sig som renitent mot beslutet. Vi hafva förslagsvis sagt en bland tjugu; kanske är det icke en gång så mycket; men hvar och en vet likväl att ett visst parti, huru litet det än må vara, gilves, som förfäktar den motsatta åsigten, och sålunda bestrider på en gång reformsällskapets beslut och Stockholms pluralitets tanke. D —LttX—— — I fredagens Aftonpost har ånyo en insändare låtit höra af sig i Slesvigska fråganv, och fyllt ett par spalter med ett innehåll, som till ändamålet är obegripligt, då det äflas med att långt och bredt bevisa saker, som ingen menniska här bestridt eller bestrider. Insändaren är denna gången hemma i landsorten, och undertecknar sig — a Vi skrifva denna signatur på god tro, efter det står att läsa — a; men göra oss visst icke säkra på, att han ej framdeles reklamerar uppgiften, med påstående att egentligen heta — aa; eller — å ; eller måhända är han till sluts ett — 3 Vi hafva ej längesedan upplefvat, att en föregående stackars insändare, i samma fråga och i samma blad, och den vi råkade kalla Sm, efter han så stod i Aftonposten, förklarade sig med rätta heta Sn; och kanske, om vi nu taga detta för I kontant, vidare rättar uppgiften till So, Sp, os. v. Vi hafva releverat dessa småsaker, emedan signaturerna utgöra det enda märkliga i dessa artiklar. Hvad innehållet vidkommer, hafva vi visst ingenting emot, att folk öfvar sig i svenskans skrifvande; och då styckenas befordrande till tryck alltid med säkerhet är imporSE fe CT RR hö