Aftonbladet – 4 juni 1849, sida 2

MSE TE TERREER ER oo0oKAFERAE KC ERITER oo VERERPL EE AUF VETT: Grefve Hamilton har afrest till sina egendo-j mar i Småland. — Den bekanta författarinnan Miss Edgeworth har nyligen aflidit i Irland, 83 år gamnal. — Ångfartyget Gottland, som i Carlskrona locka skall besigtigas och repareras, har inställt den annonserade resan till Wisby den 9 lennes. — Den förliden gårdag i trädgårdsföreninsens lokal anställda fest för danska skalden åndersen, till hvilken fest äfven doktor Leo från Leipzig, utgifvare af Nordischer Telegaf, var inbjuden, äfvensom demoiselle Fjeldsted och br Kellermann, blef interessantare än hvad den anspråkslösa tillställningen kunde låtit förmoda; hvilket bör tillskrifvas deltagandet af en bildad samling damer och den utmärkta främlingens personliga älskvärdhet. Sedan sällskapet, som utgjordes af omkring 70 personer, blifvit församladt, gjordes en promenad i den stora trädsården, der hr direktör Miller visade främlingarne föreningens vackra orangeri, och hade vid utgåendet beredt hr Andersen den öfverraskningen, att en grupp täcka barn uppräckte till honom en skön blomsterguirland, som den ädle barnvännen med synbar glädje emottog. Efter promenadens slut, samlades sällskapet åter i paviljongen, der musik var arrangerad, och der en souper å la fourchette serverades. Derefter börjades skålar, tal och sånger att omvexla, de sednare förträffligt utförde af hrr Gänther, bröderna Strandberg och Walin. Hr Andersens skål proponerades af br G. H. Mellin, efter att denne framställt en rätt träffande karakteristik af skaldens sångmö. Hr Blanche föreslog skålen för hr Leo, kraftiga ord erinrande om dennes bemödanden, under den olyckliga strid som i sednare tiderna uppstått mellan tyska och skandinaviska nationaliteterna, att utveckla de rätta och sanna begreppen om de begge nationaliteternas ställning till hvarandra. Hr Hedlund föreslog skåen för demoiselle Fjeldsted och hr Kellermann. Härefter deklamerade hr Mellin verser, författade af mademoiselle Stålberg, och hr Stjernström verser af hr Carltn, till skalden Andersen, hvilka finnas införda på annat ställe, il ladet. Sedan damernas skål blifvit föreslagen i en humoristisk improvisation af hr S. Hedin, sjöng hr Stjernström en af hr Hyckert gjord ganskal lyckad öfversättning af Lafontaines fabel korpen och osten,, och hr Jolin deklamerade en naiv berättelse af en Frycksdaling, som varit i Carlstad, men vid hemkomsten ville inbilla sina bekanta, att ban varit i Stockholm och besökt hofvet. Hr O. Strandberg gaf nu en ,uppbrottssång och hr Gustaf Hjerta fick det obehagliga uppdraget att förkunna sällskapet: Det är slut! Detta erinrade om den sorgliga sanningen, att nöjet har blott ögonblick; men talaren var glad, att på samma gång !kunna säga: det är icke slut! Nej, icke är det slut på de känslor, som här förenat så många. Jeke är det slut på deltagandet för det folk, det för sitt statsförbund och sin sjelfständighet blödande folk, af hvilket vi här ega en utmärkt medlem. Icke är det:slut på njutningen af skaldekonstens, och serskildt denne hyllade fremlings bemödanden, att genom formens skönhet och bildens sanning höja i våra själar begreppen om det ädla, det goda. Icke är det slut på denna broderlighetskänsta, för hvilken den andre af oss här hyllade fremlingen, offrar så vaekra bemödanden, midt under nationaliteternas, menskligheten förgätande, strider; man bör hoppas att det icke är slut med det intresse, som det täcka könets deltagande gifver åt offentliga hyllningar för utmärkta män; och det skall ej blifva slut på minnena af denna afton, då alla dessa känslor, utan anspråk, fått utgjuta sig under en glad sammanvaro. Det är således blott slut på ögonbliekets nöje; och frambärande herrarnes tacksamhet till damerna, och allas lyckönskan till fremlingarne, uttrycktes hoppet om återseende. Festen slutade först kl. mot 12 på natten. NA — Kongl. teatern bjuder denna vecka på åtskilligt omvexlande: i afton uppträder m:lle Bergnåhr i scener ur operorna Norma och Robert, hvari hon utför Normas och Alices roller; om onsdag gifves Don Juan, med m:ll Michal, som debutant, i Elviras roll, och om torsdag lärer man på nämde scen få se m:lle Fjeldstedt och hr Penco, hvilka på mindre teatern nyligen gjort så stor lycka. — Bland andra musikaliska nöjen lärer man till nästa lördag ha att förvänta en soirå, gifven af hr Haglund, som i sommar ämnar företaga en utrikes studieresa. — Hr Foronis benefice på italienska operan i lördags bevistades af den kongl. familjen. Man gaf operan Christinax, och det talrika auditoriet egnade såväl åt den förtjenstfulle kompositören, som åt hulvudpartiernas innehafvare ett entusiastiskt bifall. Till operans närmare detaljer skola vi i morgon återkomma. Hr F. uppträdde denna afton äfven som pianist, och erhöll också här det riktiga bifall, som hans lysande färdighet, hans bravur och det i allmänhet både energiska och delikata uti hans föredrag så väl förtjenar. Det hade varit intressant att höra prof på hr F:s förmåga äfven i den klassiska stylen, men dertill gafs nu ej tillfälle, emedan han nästan endast gaf moderna salongspjeser. Ett undantag härifrån gjorde Webers bekanta Rondo Aufforderung zum Tanze,, ehuru vi ej kunna gilla det hastiga tempo, hvari han tog pjesen, och som visserligen tillät honom att utveckla sin stora färdighet, men ej den skära, luftiga poesi, som lefver i denna komposition, och icke heller de rytmiska finesser, hvilka i Webers musik utgöra en så vigtig ingrediens. Man har i dessa dagar omtalat att hr FoPS VE E Sa I Je. a a a I