Aftonbladet – 2 juni 1849, sida 3

antiprohibitist och medlem af fribandelsföreningarne. Han behöfver icke prohibitiva skyddsmedel; hans fabrik trifs ändå, och hans fabriksarbetare derjemte. På ett ansenligt område i grannskapet af sina fabriksbyggnader har han anlagt två arbetarebyar, som han kallat Cobden place, och Bright terrace; husen deri äro upplåtna mot hyra åt hans arbetare. Dessa byggnader äro uppförda i ren och elegant stil; hvart boningshus har fem rum och. kök, jemte en liten gård med nödiga uthus. En stor gemensam gräsplan är upplåten till torkplats för kläder och lekplats för barnen. Alla rummen upplysas med gas, genom rör från fabrikens gasverk, och en krantapp i hvart kök lemnar tillgång efter behag på friskt källvatten. Hvart hus uthyres för 10 (120 rdr bko) om året; detta hyresbelopp berättigar äfven hyresmannen att, enligt den nu gällande vallagen, välja parlamentsledamot för orten. Sistl. år tillade mr Arrowsmith, utan hyra, ett stort fält, indeladt efter gårdstomterna, till trädgårdsodling. Vi sågo byarnes invånare flitigt sysselsatta derstädes, med plantering af rotfrukter, m. m. Några bland dem lade bort sina trädgårdsredskaper för att låta oss se en särskild byggnad, som fästat min uppmärksamhet när jag gick om hörnet vid Bright terrace. Denna byggnad innehöll koloniens läsrum. Våra Cciceroner slogo upp dörrarne till sitt bokskåp och visade oss omkring 200 volymer, som ma Arrowsmith öfverlemnat dem. De utgjordes al verk i historien, geografien, naturkunskapen, konsterna, slöjderna, o. s. v. På bordet lågo aDaily News och The Standard of Freedom, jemte ortens blad och några smärre veckoskrifter; dessa periodiska arbeten hållas af arbetarne sjelfva. Byggnaden var upplåten åt dem utan afgift; och under arbetstimmarne, då de äldre äro sysselsatta i fabriken, begagnas läsrummet till skolsal för barnen. M:r Arrowsmith bebor sjelf en af gårdarne i Bright terrace; hans boningshus der är till sitt yttre fullkomligt likt alla de öfriga; endast i det inre märker man på den mera kostbara tapetseringen och möbleringen, att detär patronens egen bostad. För att uppmuntra till Irädgårdslotternas försköning har ban utfästat några dyrbara plancher såsom priser för de vackraste der odlade blomsterstånd. Såsom en allmän anmärkning tillägges att sedan 1842, då lagstiftningen på Robert Peels illstyrkan begynte allvarsamt undanrödja de tora jordegarnes spannmålsmonopol, och arbetsklassen i följd häraf fått tillgång på lifsmedel af alla slag, till de priser, som den fria handelstäflan medförer, har ibland denna samhällsklass visat sig mer och mer belåtenhet. Med högst få undantag hafva manufakturdistrikterna icke röjt spår till den missbelåtenhet och orolighetsanda, som så allmänt ut