Aftonbladet – 2 juni 1849, sida 1

— — — — — — — — —. —X—.x. —J nan. jag for... Har du låvit vagnens vänta?p fortfor han då de kommit ut i operaförstugan. Nej! sade Elenore, det är endast några steg till en min fordna tjenstflicka som är gift, och bor strax på Malmtorgsgatan.-.. jag går dit och klär om mig först.-Ack! det var gudomligt... då får jag åtminstone följa dig dit, och du kunde välr... Clementine hörde icke de sista orden, ty de voro nu utkomna på torget och bullret af en förbifarande vagn borttog deras ljud, eburu de båda förklädda systrarne följde Ludvig och hans älskarinna, så nära de kunde utan att väcka deras uppmärksamhet. Clementine, jag fruktar, vi äro förföljdan . . hviskade Adåöle ängsligt, och såg sig tillbaka; jag märkte redan då vi stego ur vagnen att en karl, som setat bakpå, hoppade ned derifrån och följde oss in, han slöppte oss icke ur sigte, oaktadt. trängseln inne i salongen, och se der följer han oss äfven nu på afståndp::Nåväl, hvad betyder det?,..sade Clementine likgiltig, som oupphörligt ansträngde sig för att höra de bådas konversation, som tält tryckta till hvarandra gingo framför dem, och nu veko af uppåt Malmtorgsgatan. pJa se der... han följer oss alltjemt... Clementine, jag bedyrår att det är någon, som i sin ordning spionerar på 0ss)... ;Men min Gud, så låt honom då spionera bäst han behagar, sade Clementine otåligt. Om vi äro igenkängda... hvad skulle verlden tro... betänk, Clementine, hvad skulle man säga?n ... Att en bedragen hustru bedrar sin man... ingenting annat... det vore allt för vanligt ut väcka uppseende, sade Clementine bittert. Man hade nu hunnit ett stycke upp på gaan och Ludvig med sin följeslagerska) gingo n i ett hus, hvars port stängdgs efter dem