Aftonbladet – 2 juni 1849, sida 1

ETT FARLIGT SKAMT. SKIZZ AF R....RD. (Forts. från gårdagsbl.) Clementine sammanlade långsamt detta bref; hon var förfärligt blek, hennes stirrande ögon och de hårdt sammanknäppta händerna, som hon pressade emot hjertat, vittnade att detta hjerta fått ett djupt och smärtsamt sår. Någrå minuter föregingo; ändtligen reste hon sig upp, tog plånboken och gick ut, med utseende af en sömngångerska. Adele satt ännu qvar i kabinettet. Då Clementine kom in, ropade hon: Ah! det vår väl att du kom... Ludvig har icke varit här, skynda dig nu och lägg boken tillbaka... Men min Gud, Clementine, du mår illa, du är rysligt blek... hur är det? Ah min stackars syster, jag ser att du är hårdt straffad för dina lättsinniga yttranden om din man... Men kom nu, låt oss gåp... fortfor Adele, sedan hon lagt plånboken bakom kudden igen, fattade Clementines arm och släpade henne med sig. Knappt hade de båda systrarna stängt dörren bakom sig, innan någon hördes hastigt och brådskande komma in i kabinettet. Adele lutade sig ned och såg genom nyckelhålet hur Ludvig kom in, såg gg oroligt omkring, letade ifrigt i soffan der han legat, fann plånboken, stoppade den med en min af ullfredsställelse i sin bröstficka och skyndade ut. Men vet du, Clementine, det här är likväl bra tokigt... Jag skall. aldrig våga visa mig bland en hop menniskor på detta sätt... sade Adöle bekymrad och tvekande, i det hon betraktade sin figur, som — klädd i en fullständig Harldrägt — presdbnterade sig för hennes ängsligt mönstrande blickar i den stora spegeln midt emot i Clementines sängkammare, der de båda systrarne, kl. 9 på gvällen sampia