Aftonbladet – 2 juni 1849, sida 1

öfver bröstet, och rusade ut, åtföljd af Adele, som höll sig tätt bakom sin syster. Der kommer han... hviskade Clementine, som redan var utom porten, och tätt tryckt intill väggen i mörkret, såg Ludvig i skenet ifrån portlyktan, ensam, insvept i en kappa, med ansigtet doldt af den uppslagna kragen, passera förbi. Vid hörnet af gatan stodo tvänne hyrvagnar, och de båda fruntimmerna, som följt efter Ludvig, hörde honom anropa den första. Jag väntar på två herrar, som heta Bergströmp ... svarade kusken sömnigt. L udvig gick till den andra, fick der ett mera tillfredsställande svar, kastade sig upp och vagnen rullade al. Emellertid hade de båda förmenta herrarne Bergström stigit upp i den vagnen, som stod qvar och följt tätt efter. Med Ludvig — klädd i sina sjömanskläder och maskerad — beständigt till point de vue hade de båda fruntimmerna nu inkommit i salongen. Ack min Gud hvad jag är ängslig)... sade Adöle helt darrande och höll sig fast vid sin systers arm. Gud låte intet obehagligt hända 055... Jag vet egentligen icke hvad du skulle här att göra, du visste ju förut afsigten med hans hitkomstp.. Ja, men jag vill se denna Eleonore, som han älskar... som han kallar sitt lifs engelp, sade Clementine Jågt och dystert; jag vill följa honom, som hans skugga denna natt... jag vill sjelf se för att kunna tro på hans förnedring . .. och sedan... sedan.. Clementine, du skrämmer migy. Ah! se der... der är hon... den blå dominon med den hvita kamellian 1 Skärpet, utropade Clementine, plötsligt afbrytande, och tryckte krampaktigt Adåles-arm. ÅAck! det ir alltför sannt... se der, nu flyger lam till