dag, voro instängda med Carolina, som just nu var sysselsatt att i en prydlig och kokett ros knyta en svart karlhalsduk omkring sin matmors runda och hvita hals. Du gör som du vill... sade Clementine, som, klädd alldeles lika med sin syster, såg ut som gud Amor sjelf, förklädd till hjelte, och skulle varit den mest förtjusande yngling, om icke ömsom ett djupt svårmod, och ömsom en feberaktig och glödande eld brunnit i hennes ögon och fördystrat hennes vackra ansigte. Jag ber dig icke ens följa med... jag far i alla händelser.,. fortfor hon, och fästade ännu säkrare bandet i en svart mask, som hon höll i handen. Adele endast suckade och profvade en batt på sina konstigt uppfästade och gömda lockar. Hyrvagnen väntar ju vid hörnet?, frågade Clementine, hastigt vänd till Carolina. Jal Och Mellqvist står i förstugan för att genast se och underrätta oss när baron går ut? Ja bevars.n Och du har försäkrat Löfgren att jag mår illa och gått till sängs, som jag befallt ? Ja, . . baron har två gånger under det ban klädt sig, skickat Löfgren att fråga hur friherrinnan mårnrp... Det är bra... är löjtnant Alfred inne hos honom ?) . Nej, han har icke varit hemma sedan middagen ... baron är alldeles ensam.y En betjent öppnade i detsamma dörren och sade lågt och hastigt: Nu kommer baron utför trappam..Skynda dig... skynda dig, Adele... sade Clementine häftigt och kastade bråskande en eaban omkring sig, påsatte stadigt den svarta masken, drog kapuchongen öfver hufvudet, slet sig ifrån Carolina, som ville tillknäppa rocken