— DEN NYA FOLKVANDRINGEN. — Den gemensamma rörelse al Asiens tolk från öster åt vester, som utmärkte början tillj Europas medeltid, och fortfor ryckvis i flera I århundraden, tycks förnya sig i vår tid, under en annan form: Europeer utflytta oupphörligt till andra verldsdelar, och hufvudsakligen vesterut, likasom Asiaterna fordom. Det sker väl icke i så oerhörda skaror, som under medeltidens folkvandringar, och skulle ej hellerj kunna ske på sådant sätt, då de utflyttande: Europeerna icke äga framför sig ett fastland att genomvandra, utan måste färdas öfver oceanerna, der inga flottor skulle förslå att fortskaffa hela folk och stammar på en gång. Men det sker i stället så mycket jemnare och oafbrutnare; och besinnar man alt t. ex. den tyska befolkningen i Nordamerika redan beräknas till 3 millioner, hvaraf väl knappast mer än hälften kan anses för de omedelbart utflyttandes egna afkomlingar, så visar sig att denna enda europeiska stam har inom en mansålder utfört en folkvandring, som kan i nybyggarnes antal jemföras med åtminstone flera