Aftonbladet – 1 juni 1849, sida 5

got, som legat der bakom och som hon framdrog; det var en liten plånbok af rödt sammet, som hon sjelf broderat och gifvit Ludvig. Ah! se här Ludvigs plånbok, som han tappat. Ödet tycks i dag just ha beslutat, att jag skall få del af min kära mans hemligheter. Se här, icke mindre än tre bref, som kanske äro lika intressanta, som det vi först läst, sade hon, med ett bittert leende, sedan hon öppnat plånboken och tagit fram några bref och papper, som legat deri. Men Ludvig kan ju sakna den, återkomma för att söka den och om han finner dig läsande hans bref, så. .. Ja, det är sannt .... jag skall gå in i mina rum; dröj du emedlertid här tills jag återkommer. Inkommen i sin sängkammare, uppref Clementine den första af dessa biljetter, hvilken hon, af det grofva papperet och den sneda, illa skrifna och stafvade adressen, igenkände vara. densamma, som hon på morgonen. sett betjenten lemna hennes man, och hvaröfver han tycktes blifva så förlägen och förtretad. Dess innehåll — hvilket Clementine i anseende till den djerfva orthografien och hieroglyfiska stilen hade ganska svårt att. komma under fund med — var följande: Minn sötta gube minn ellskaade ven!!! ia nöddgass fata penen förrat kunn a anångserra digg at vår lila tinntomara rosalba ä dödd honn affsåmmnade stila vidd månas bleka chen igår afftån nu ä henes skäl i ängglars fam män madam Linkuist måttog henes siss ta suk i sinn fam ty ja va på södder tea eter nu ä di penggar slutt såm baron gav mig iföra vikkan så ja kann ikk få lila tint omaras iordisskka kvarlevor i gravvenen med nädder i graven därförr bedder ia så mökke om någatt kotanta meddel för madam linkuist ska sveppa henes stoff i vitt tyl me siddensasss kor dett bli förr söt — —— — minn slskadde ven övergiv nu ike din louis förr