Aftonbladet – 1 juni 1849, sida 5

barnett ä döt uttan förbliv en troggen ven liksåm ja eviggt ä louis Petterson. Clementine kastade den smutsiga och tillskrynklade lappen — som varit förseglad med en tumstjock hög af lack, hvaruti aftrycket efter en fingerborgsbåtten ännu syntes — med afsky och harm ifrån sig, och uptog det andra brefvet, skrifvet med en besynnerlig liksom förvänd karlstil och läste: ;Broder! Af mellankomne hinder för L. måste sexan uppskjutas tills i morgon; kom för all del; jag har tillsagt att man arangerar den så att wvi blifva nöjda. Vi skola muntra oss aldeles förb—dt; den galningen D. har lofvat komma. Apropos! Det var en satans otur, som lär ha förföljt dig i går hos Lilla Hund. Alfred påstod din förlust gått t — — — — — — — — —)D Det nedersta af biljetten var bortrifvet ; Clementine lade den tillbaka med en suck och fattade den tredje, på hvilken hon igenkände Ludvigs egen stil; den var nyss skrifven, saknade ännu adress och var oförseglad, Dessinnehåll var följande: Den 12 Dec, 48, kl. 3 e. m. pEleonora! Gudomliga och oförsigtiga varelse! Hur kunde du skicka ditt lilla förtjusande. ref iblan i de der kläderna i korgen. Någon ändelse kunde ju ganska lätt låtit det falla i rätta händer. Men jag har emedlertid lyckligt mottagit alltsammans, och kl. 10 i afton är ag vid dina fötter — du, min hulda, förtjusande engel, mitt lifs sol! I morgon deremot ir det din tur att besöka mig. Min bustru har sagt sig icke skola fara på H—s bal, och ust derför är jag säker att hon visst icke blir emma 1 qväll. Jag brinner och längtar att å säga dig hur du är tillbedd af : Din Ludvig. (Forts. följer.)