Aftonbladet – 1 juni 1849, sida 4

——— — — —— i — V—SST — läsa detta bref ..., svarade Clementine lifligt, i det hon gick uppför trappan. Det var grufligt olikt Ludvig det der... tillade Adele. Ja, jag har verkligen aldrig förr sett honom öfverraskad och förlägen ... I sjelfva verket så torde din man vara helt annorlunda än du förmodar, sade Adele skämtande. . sa. Åh nej, om man är en vildhjerna, så döljer man det icke under masken af en träbock, i ett helt års tid, som vi nu varit giftan, sade Clementine skrattande. De båda unga qvinnorna voro nu uppkomna i förstugan, och skulle just gå förbi en dörr, som ledde in till domestikernas rum, då Clementines kammarjungfru, hvilken hört vagnen komma, i detsamma kom ut för att mottaga sin matmor och lemnade denna dörr halföppen bakom sig. Adele, som händelsevis kastade ögonen dit, varseblef då en stor korg, väl öfvertäckt och förseglad, som stod derinne. ,Hvad har du der?) frågade hon likgiltigt. Åb, det är en korg, som Löfgren ställde in, den är adresserad till barony,, sade Carolina. Clementine, som vid Adeles fråga också kastat ögonen derpå, kände sin nyfikenhet väckt, och gick in. . Den är verkligen adresserad till Ludvig, sade hon, vändande sig till Adele. Jag undrar hvad den innehåller... den är så väl förseglad . .. Den är åtminstone icke serdeles tung... inföll systern, och lyfte upp den med lätthet Clementine tittade nyfiket genom spjelarne, men kunde ingenting upptäcka. . Det är förmodligen ingenting anmärknings värdt ... tillade Adele, öth-ställde ned del på golfvet igen. Låt oss gå in, Clementine. Men Clementine, som, antingen med afsig leller ej, stött sin hand emot det: bräckliga loc