len, i likbet med 18 andra, nemligen Th. Bac, O. Barrot, Bixio, Dufaure, generalerna Gourgaud, Cavaignac, Lamoriciere och Oudinot, Matthieu, Montalembert, Lucien Murat, Ney de la Moskowa, Hippolyte Passy, Persigny m. fl. Trenne hafva aflidit under sjelfva valen; således måste nya val ske på många ställen. Af f. d. provisoriska regeringens 11 ledamöter hafva endast 3 blifvit återvalde: Ledru Rollin, Fr. Arago och Cremieux; uteslutne äro således Albert, Louis Blanc, Dupont (de VEure), Flocon, Garnier-Pages, Lamartine, Marie och A. Marrast. Valde äro icke heller Pagnerre, sekreterare, samt Bethmont, Carnot och Goudchaux, ministrar under samma styrelse. Den nuvarande krigsministern Rulhicres har ock blifvit utesluten. Bland de valda representanterna finnas flere ex-pärer af Frankrike, t. ex. Broglie, Curial, Napoleon Daru, Charles Dupin, V. Hugo, Mol, Montalembert m. fl.; likaledes flere ledamöter af den gamla deputeradekammaren, hvilka sedan Februarirevolutionen icke varit synliga på den politiska scenen, t. ex. Cambaceres, Desmousseaux, Hunolstein, Janvier, de Lagrange, Lestiboudois, Roger (du Nord) m. fl. För att så snart som möjligt blifva af med den gamla nationalförsamlingen, har konseljpresidenten Odilon Barrot föreslagit, att den skulle suspendera sina möten på några dagar, emedan salen skulle repareras för den nya församlingen; detta förslag blef dock förkastadt. Mindre betydande oroligheter hafva förefallit i Cette och Lodeve. I Båeziers hafva flera personer blifvit arresterade. Afven talades om oordningar i Limoux och Aurillac. Danska tidningar innehålla följande postscriptum från Paris: Bugeaud, hvilken som bekant ankommit till Paris, vill icke deltaga i en ny minister; en af honom utfärdad dagorder till armeen är affattad i konstitutionens anda. Man talar om en sammankomst af de utmärktaste generalerna för att öfverlägga med ministrarne, hvad man i militäriskt afseende bör göra. Tills vidare qvarblifva ministrarne vid rodret., UNGERN. Therese Kossuths manifest till Ungerns medborgarinnor. Kossuths gemål har utfärdat följande uppmaning: Till Budapesths ädla qvinnor! Den stora dag är ej aflägsen, då dessa legohjon, som trampa friheten under fötterna, skola förjagas äfven från vårt älskade fosterlands hufvudstad ; men folkfrihetens befästande kräfver offer och det heliga frihetskriget tager alla krafter i anspråk. Medborgarinnor! Vi kunna ej kämpa med uti de hjeltemodiga krigarnes leder, men vi kunna förbinda landets försvarares blödande sår, och lindra de lidande patrioternas smärtor. Förenen eder derföre i vilja och handling, men utan alla föregående omsvep, till detta heliga ändamål; enhvar af eder hålle blott så mycket hospitalsreqvisita i beredskap, som erfordras för vårdandet af en enda krigare, på det att, när den blodiga segerdagen kommer, vi må kunna uppfylla den taksamhetspligt, som vi äro skyldiga vårt fosterlands befriare. Medborgarinnor! Från de af farorna omgifna fälten vid Theiss hafva vi förnummit slafveriets suckar; låtom os; tro, att vår uppmaning vinner genljud uti edra bjertan. Gifvet Debreczin den 29 Mars 1849. Therese Kossuth. Föreståndarinna för fruntimmersföreningen till sårade krigares vård.