Tyst! hvilka ljud, från nästgränsande rum? Sång och piano! Lektrisen blir stum. Tjusande rösten i ljuf harmoni Aftonens nöje och hänryckning bli. Ljuda i solo och än i duett, Chörerna sjungas på muntraste sätt. Sna:t till supn man beger sig så gladt. Rätierna få, men mångfaldiga skratt; Gående klingas med mjölkglas i hand, Och med en vals man fulländar ibland Aftonens nöjen, till dess den är slut Och med ett, Nattbugg! man skyndarZsig ut. Är oj en höstafton treflig och säll? Komma då krigarne hem till sitt tjäll Friska och nöjda med fridens oliv, Allt får fördubbladt och fröjdefullt lif Uti den husliga aftonkrets, der Glad han förtäljer kampanjens besvär. tkr RK