Aftonbladet – 1 juni 1849, sida 2

—A kA — kä—JPUJ———--— — — — — —X—— —-————AÅ—-se———— ;Ludvig skulle icke hålla af dig? ... Du bedrar dig, Clementine, du kan icke med öfvertygelse säga detta. nAckl! jag har icke sagt att han icke håller af mig; men jag vill bli älskad... och hur kan den känna kärlek, som aldrig hänföres af någonting, hvarken vrede, öfverraskning, svartsjuka, glädje eller smärta... Ingenting verkar på honoms ständigt lugn, ständigt tyst, allvarsam och sluten, möter han mina ömmaste smekningar med ett välvilligt, men matt och sömnigt leende, mina eldigaste, kärleksfullaste ord med några ljumma, beskedliga uttryck af en matt och färglös vänlighet, som bringar mig i förtviflan. Men, kära Clementine, du kan väl icke begära att en gift man skall som en älskare ligga och sucka för sin egen hustrus fötter. Nåväl! Låt honom då sucka för en annans fötter... Men nej, han är utan känslor, utan tycken, utan önskningar. Tobakspipan och tidningarne, sc der hans verld, hans njutningar, hans allt... Om jag visar mig tålig, tyst och allvarsam, som han, så märker han det icke... är jag nyckfull, elak, orimlig, så antar han denna leende, öfverlägsna och öfverseende min som kan döda mig, och går sin väg utan ell ord, utan en förebråelse... Om jag koketterar för andra karlar, så har han ingen aning derom. Om jag för de vackraste och lifliga ste flickor al mina bekanta i hans sällskap så .gäspar ban i smyg, säger aldrig ett ord å dem och vet hvarken hur de se ut eller hvac de talat om när de äro borta... Ack! ha har intet fel... intet, intet utom att var grymt tråkig ...n Min Gud, Clementine! ... Men Clementine lät icke afbryta sig, bo fortfor med tårar i ögonen och glödande kinder I Han är i allt motsatsen till mig... Jag ha tusen fel, jag vet det... Jag blir häftig, kan