Aftonbladet – 31 maj 1849, sida 1

MILVUULIR AS DEPRIRG RA IVER UV UISIIIR AM IFWIe SEARLE TAR FETA TA AEA LI AS SMRT UTRIKES. De på förmiddagen ankomne utländska tidningar gå från London till den 22, från Paris, Wien och Frankfurt till den 23, från Hamburg till den 25, samt från Berlin och Stettin till den 26 dennes. FRÅNERIKE. Sinnesstämningen i Paris, uppväckt genom kejsarens af Ryssland sednaste manifest, synes blifva alivarsam och krigisk.. Konstitutionsvännernas demokratiska förening) har i National, utfärdat en proklamation, hvari det biand annat heter, att fäderneslandet är i farav och att den strid, som förespåddes af den döende Napoleon, begynner i Europar; ty den heliga alliansen öfverlägger icke mer, den handlar; nationaliteternas oafhängighet trampas under fötterna; de koaliserade furstarne bistå öfverallt hvarandra mot folken, som strida och falla isolerade; de ryska armåeerna, despotismens stora reserv, hörja öfversvämma det medlersta Europa; de stå för närvarande vid Donau; de skola i morgon vara, de hoppas det åtminstone, vid Rhen och Alperna., Såsom representant för den här uttalade opinion uppträdde Sarrans i nationalförsamlingen den 22 Maj med sin redan förr tillkännagilna interpellation om de italienska och ungerska angelägenheterna. Sarrans klandrade, hvad Italien angick, att regeringen på eget bevåg mot Rom sändt 20,000 man, ehuru nationalförsamlingen endast beviljat kredit för 14,000. Beträffande Ungern, hade utrikes ministern vid ett föregående sammanträde talat om underhandlingar i afseende på Rysslands intervention; men kunde nu, då de ryska och ungerska armåterna redan stodo mot hvarandra, fråga vara om diplomatiska underhandlingar? Kejsarens af Ryssland manifest, der krigets Gud åberopas, borde blifva en varning att eftertänka, hvad man nu kunde uträtta med underhandlingar, helst om man tillägger konungens af Preussen proklamation i afseende på rörelserna i Tyskland. Intet kunde rädda Frankrike, om man icke förändrade politik. Frankrikes allierade voro fria folk; man måste arbeta på frihetens befrämjande hos grannfolken. De betydande stridskrafter, fortfar interpellanten, som Ryssland sätter i rörelse och hvilka icke stå i något förhållande till Ungrarnes styrka, visa tydligt att syftemålet är Frankrike. Det är derföre nödvändigt att ministeren förklarar sig angående den politik, som den ämnar följa under så allvarsamma omständigheter., Utrikes ministern Droyn de Lhuys upplyste, att general Oudinot redan fålt ordres att rätta sig efter nationalförsamlingens uttalade vilja. Hvad ryska interventionen beträffade, så ämnade regeringen icke öfvergifva underhandlingarnes fredliga väg. Vore talaren och hans vänner icke nöjda med denna politik, så kunde de göra förslag om en krigsförklaring. Guichard: Ministeren följer en sådan politik, att man kunde misstänka det den konspirerade med främmande makter mot fäderneslandet. Joly yrkade på den romerska republikens erkännande och föreslog en resolution, hvarigenom nationalförsamlingen skulle uttala sig emot Rysslands och Österrikes koalition. 7 Mauguin ville ej att församlingen, som stod så nära sin upplösning, skulle fatta beslut i en så vigig fråga. Vaulabelle påminde, att konventet under sista lagen af sin existens beslutat hertigdömet Pouillons nförlifvande. Carvaigqnac: Jag har röstat mot den romerska expeditionen, men tror derföre icke att franska repuliken bör göra sig ansvarig för den romerskas exitens. Jag anser att kejsarens af Ryssland manifest helt och hållet förändrat vår ställning i Europa och utt det kan föranleda krig. Man borde derföre, menade Cavaignac, i den förelagna resolutionen, som han i öfrigt hufvudsakligen illade, lemna å sido frågan om den romerska reyublikens erkännande. Joly föreslog nu en ny redaktion. Cavaignac bevärde några minuters anstånd för att kunna förena ig med Joly om en gemensam resolution. Efter en valftimma uppträdde Cavaignac med sitt förslag, varvid Joly gjorde några anmärkningar. 0. Barrot satte sig emot resolutionen, emedan len nuvarande, sannolikt snart afgående ministåren cke ville på sin ansvarighet taga ett krigsmanifest. För att blidka församlingen förklarade konseljpresilengeni, att Ryssland erkänt republiken. Ledru Rollin, Cremicux, Clement Thomas och zoudebaux talade mot regeringens politik. Bastide öreslog en ny s. k. dagordning. Eu förslag att emna frågan å sido förkastades med 4359 röster mot 7. Efter mycket larm slutades denna stormiga sesion och debatten ajurnerades till följande dagen. Den 25 Maj antog nationalförsamlingen med 436 öster mot 484 följande af Cavaignac föreslagna, samt f Jaly ech Bastide modifierade, dagordning: Nationalförsamlingen tager regeringens allvarsamna uppmärksamhet i anspråk för de händelser och rupprörelser, som nu föregå i Europa, och, genomrätfeå af faran i denna ställning, beträffande såväl friietens framtid som republikens inre och yttre intressen, nbefaller den regeringen att vidtaga erforderliga åtärder till republikens kraftiga beskydd och till bevarande af folkens nationalitets oafhängighet, amt öfvergår till dagordningen. Cremieux uppträdde derefter och uppläste en arikel i Democratie Pacifique,, i hvilken Vidor an sdrerant talar om en för den 0f6 07 och 28