Aftonbladet – 29 maj 1849, sida 3

Och likväl, med all denna stränghet och denna Idysterhet, med sina taflor af mörkret och dölden öfvar Norrland på sinnet jag vet icke hvilken hemlig dragningskraft. Den ligser i sjelfva kontrasterna af dess lif och natur, i denna ödslighet och denna skönhet, denna hemska storhet och denna Ijufva täckhet i förtrollningen af dess korta sommar, — denna tjusande ljusfest; — i prakten af dess vinternatt, der stjernorna lysa med sällsynt klarhet, den ligger i makten af denna jord, som i jungfrulig ungdomskraft bär åt odlaren sjufallt rikare skördar, än de södra, länge odlade landen. Den ligger ändteligen — för vissa sinnen — i sjelfva den mystiska omgifning, som midnattssolen belyser, kring hvilken fjellen stå vakt, och norrskenen flamma om vintern, men som menniskan ej ännu gjort till sin, med sina lagar och stängsel, i tystnaden af dessa gränsfria urskogar, som namnlösa strömmar genombryta, och djur och växter, ej sedda i den öfriga verlden, allena bebo, i aflägsenheten från den civiliserade, oroliga, skrattande, qvidande verlden, i ensligheten framför allt! ... Svanorna draga dit upp, uppsöka de ensligas:e, från meniskor längst belägna sjöar, för att i frid och frihet njuta sitt korta kärlekslif, böja sina melodiska sånger. Ande som älskar och lider! Brinnande hjerta, du sångarsvan i menniskans bröst, vill du ej göra som dessa ? Ville du ej dit att hvila dig, svalka dig, smaka enslighet, ana evighet !... Der i det stilla och stora skulle det bli dig väl, och du bättre förnimma huru — Guds ande hvilar öfver nordanlanden!v Och nu, en liten stund, låt oss stanna deruppe, i det nordliga landet; låt oss gästa i Norrland! . . Härmed afsluta vi, enligt hvad redan i lörlagens följetong tillkännagafs, fragmentet ur den intressanta bok, Midsonumar-resan, som förf. till Teckningar ur Hvardagslifvet, på hr C. A. Bagges förlag meddelat publiken. Vi hafva velat såväl göra utgifvaren en tjenst genom att medelst ett valdt utdrag fästa svenska läseverldens uppmärksamhet på detta vackra urbete, som äfven låta en större allmänhet få