Aftonbladet – 29 maj 1849, sida 1

daniör Bystroöms Villa) ullökt med en ny båt, som hvarje eftermiddag intager turer tillika med de förat varande fem .35), och kan således med 6 Båtar, blifva få minuters uppehåll emellan hvarje båts afgång. OBS. I anseende till en annan Båtfart från Slottsbacken, så är en hvit tafia vid Logårdstrappan uppsatt, på det all misstag af inloppet till Kongl Djurgården icke måtte intr Ng accasiilar KORRESPONDENS-ARTIKEL. Paris den 17 Maj. De italienska händelserna och underrättelserna från den romerska republiken komma i sanning med den ena döds;Iposten efter den andra åt det nuvarande reaktionära systemet i Frankrike, för hvilket Louis Napoleon tyckes vara blott och bart en marionett i herrar Thiers, Moles och den ut lländska diplomatiens händer. Aldrig såg man ett ädlare och vackrare skådespel än det, hvarom de i dag från Italien anlända tidningarna berätta; aldrig ett mera ridderligt uppförande af ett folk som kämpar för demokratien; aldrig mera upphöjda känslor af brödraskap, höjdt öfver småaktiga passioner; aldrig har en -Imera komplett och förödmjukande vederläggning blifvit gifven åt ilskan och förtalet, än denna dementi åt de af reaktionärerna flitigt utspridda ryktena, att Rom befunne sig under en terrorism af ett band utländska vagabonder loch skojare. Jag kan ej undgå att här meddela något, af hvad man läser i tidningen La Speranza från Rom af den 7 Maj. Det dekret, hvarigenom triumvirerna återgifvit friheten åt de fransyska fångarne, heter det, har hos Roms befolkning uppväckt den lifligaste sympati för det fransyska folket: Gatorna, genom hvilka fångarne skulle marchera, voro fulla af folk. Entusiasmen visade sig i högljudda glädjeyttringar. Man såg det Ifraternisering mellan de franska och romerska. :Jsoldaterne, som svuro hvarandra vänskap. Alla Ihade tårar i ögonen. Vid hotell Berteni beIgärde folket, att få se de 14 franska officerarne, som voro samlade der; då de visade sig Ipå balkongen, ropade folket nedanför ett stormande: lefve den fransyska republiken, den Iromerska republiken, den allmänna republiken! Den romerska orkestern spelade marseljäsen. De franska officerarne, tydligen rörde af denna vänliga demonstration, svarade derpå med den lifligaste entusiasm. En romersk nationalgardist bar den fransyska fanan; en Ifransysk officer den romerska republikens. En Ifransman tog derefter till ordet och beklagade, under salfvor af applådissemanger, den olyckliga förvillelse, till följd hvaraf fransmännen blifvit förledde till anfall emot staden. Han försäkrade om franska folkets sympatier för italienarne. De franska officerarne blandade sig sedan med folket och gingo att bese Peterskyrkan, som fylldes af menniskor. Då de kommit längst fram, hördes en stark röst utropa dessa ord: Fransmän och Italienare, ödmjukom oss inför den Allsmäktige, och uppsändom till honom bön för alla folks frihet och ett allmänt broderskap. Detta ögonblick var högtidligt. Hela folkmängden föll på knä och höjde andaktsfulla blickar möt himlen. Derefter gingo alla ut ur kyrkan och fransmän och italienare omfamnade hvarandra för sista gången, vid yttersta barrikaden vid porta Cavalleghiri. Fn annan tidning omtalar, att då fransmännen passerade utför gatan Corso, voro alla fönster uppfyllda af rikt klädda damer, som hviftade med sina näsdukar. -Officerarne voro förut inbjudne till en måltid, der Doda och Sterbini talat med största värma för de båda nationernas vänskap. Skall franska armåeen efter sådana uppenbarelser af opinionen ännu förena sig med den österrikiska och neapolitanska despotismens handtlangare, som ämna med våld yväfva den romerska republiken, sedan dessa kristliga regeringar förut låtit bombardera sina förnämsta städer. De kunna kanske förstöra Rom, men i Frankrike skulle ofelbart en ny revolution blifva följden häraf. Det är svårt att beskrifva hvilka uttryck af förakt man hos personer bland folket på allmänna platser får höra uttalas mot presidenten, utan att man likväl anser honom sjelf bestämdt vilja vara någon förrädare mot republiken. Men man anser honom såsom en man, bunden till händer och fötter. Fransmännen, som äro mycket fallna för förkortningar i uttryck, hafva på de sista veckorna förvandlat konungens af Neapel tillnamn: le roi bombardeur till le roibomba, hvilket nu är allmänt gängse. I dag kungöras valresultaten för Paris, men knappt så tidigt, att det kan lemnas med posten, som stänres kl. 5. Tidningarna, som unler de föregående två dagarne efterhand publicerat listorna i en del sektioner; halva vwvarit ofantligt eftersökta öfverallt, och folket har stått . grupper och läst, för att uträkna slutliga resultatet. Redan ser man emedlertid så mycket, att al socialisternas kandidater har ingen fått mindre än 70,000 röster, och tio bland; dem så säkert in i lagstiftande församlingen. Telesrafdepescherna från departementerna tillkännasilva ett förhållande, som kommer att gilva rektionärerne öfvervigten, men likväl ganska obeydligt, oaktadt valmännen på många ställen blifvit skrämde af den förut omnämnde telegraflepeschen. Märkvärdigast är, att armeen nätan öfverallt voterat för demoekratien och i Pais fall till representanter två underoflicerare ;ch en underlöjtnant. Petta är en sak, som egeringen helt och hållet har att tacka sig sjelf ör, genom förföljelsen mct sergeanten Boichot, n af de nu valde, en ung förut okänd man, nen som skall hafva studier, vara af god fanilj, och nu var gradpasserare. Det demokraiska partiet begagnade sig med stor skickligwet af denna förföljelse att genast sätta Boichot a sin lista, och ban har fått ett af de högsta östetalen. — Med socialisternas parti bör man ör. öfrigt nu mera icke förstå alldeles detsamna som anhängare af Louis Blancs system om