Aftonbladet – 26 maj 1849, sida 3

hämnande så sin faders dråp. Stället, der mjödet och blodet flöto i bröllopsnatten, hette sen Agnefit (Agnes näs). Der uppbygde Birser Jarl konungastaden Stockholm, på sina sju holmar, täflande med de skönaste hufvudstäder på jorden, öfverträffad af ingen. Men den första bröllopsnatten kar gifvit åt staden ett dop, som ej utplånas, och så länge OÖsterhafvets bittra och Mälarens söta vågor blanda der sina vatten, skall ej all holmarnes skönhet och festernas glans och dryckeslagens sorl dölja blodspåren och den evigt verksamma hämnden. T y de gå der igen, ännu i dag, vålnaderna af fo:dom, den roflystne Agne, den hämndfulla Skjalf, den rusige brudgummen, den bleka bruden! Och blodiga minnen fläcka stadens gator och torg. Men sköna och stora minnen sväfva ock, som skyddande genier, öfver de sju holmarnes stad i norden. Sveriges stora regenter ha härifrån styrt riket! Birger Jarl, Sten Sture, Gustaf. Wasa, Gustaf II Adolf och Sveriges store Carlar!... Jordens historia har ej många större sestalter, ingen ädlare, än den qvinna, som försvarade Stockholms slott mot tyrannen Kristian, när männerna veko eller föllo — Kristina Gyllenstjerna. Och Kristina, drottning, äfven du, fallna morgonstjerna, skön ändå i din uppgång, äfven du har kastat glans öfver konungastaden! Den kärlek till vetenskap och konst, som du tände, har ej slocknat med dig. Denna gaf du åt Sverige, och Carl Gustaf till kung; din skådepenring med jordgloben och omskriften: non sufficitb, med himmelsgloben och omskriften: sufficit,, var och förblir alla stora själars valspråk, Du var ändå den store Gutafs dotter,. (Slutet följer.)