Aftonbladet – 25 maj 1849, sida 1

TT ——H RR MM lika strålande öfver slättlandet, som öfver fjellgården, öfver sandöknen, som öfver den mest paradisiska nejd. Djupa tänkare ha framgått ur Skånes bondeklass: och på Sveriges riksdag har ingen med mera gripande vältalighet fört ljusets och frihetens sak, ingen sagt ord som så gått ur hjertat och till hjertat igen, med tänkande kraft. som bonden Nils Månson från Skumparp. Skåne ger Sverige af alla dess provinser den mesta säden. Det har ock gifvit bättre och mer, det har gifvit Sverige en af dess största jurister, David Nehrman, och tvenne dess ädlaste målaresnillen, dem äfven Europa beunIrar. Måste de icke födas uti den bygd, som solen älskar? Och varm Iyser solen öfver Skånes slätter, på hvilka snön hvilar kort tid och orolig, jasad af vindar, der bohvetet mognar och mullbärsträdet och den äkta kastanien bära frukt, der näktergalar sjunga i lundarne, och lärkorna ofta året om uppstämma sina drillar, öfver Saxos stad, staden med de gamla minnena och le unga männerma. södra Sverges i mmglingar, som der studera och sjunga i hägn af domsyrkan och Lundagård, och der mången tanke, nången sång uppstått. som sedan återljudit ;enom verlden. Skåne är Sverges mot Danmark uträcktå hand, fordom i blodig kamp. nu i fostbrödraag. Lång-och bitter var fiendskapens tid. Men i Köpenhamn och på Lundagård uppstodo :venne skalder, slogo sina harpor och sjöngo arsprungssånger om samfälta minnen och samält lif i sagans modersfamn, om nordens gular och hjeltar, om den första tiden och den örsta kärleken, och de nordiska folkens eviga ambänd .... Då brusto banden kring kämvarnes bröst: de begynte minnas och — glömna! Minnas det första broderskapet och glömna förbistringens tid. De frusna strömmarne