Aftonbladet – 25 maj 1849, sida 1

folk, står på tinget, väljer konung och stiftar lag. Småningom framträda provinserna med egna naturgåfvor, lynnen och röster. Först i söder, sedan alltmera norrut, der odlingen fortgår än i dag, upp mot obebodda nejder. Skåne, hafomslutna, vänliga, bördiga Skåne, har kanske af alla Sveriges landskap mest qvar af de äldsta, ursprungliga dragen. Dimmor draga öfver de låga, vidsträckta slätterna, som från hafskusten, sakta vågande, hvälfva sig inåt landet; och när vinden far öfver fälten, förjagande dimman, ser man längst bort vid horizonten en blånande rand, af haf eller skog, kring nejden draga sin dunkla kontur. Fläckar af bokskog stå här och der på kullarne, och ett och annat litet vattendrag genomskär sorlande slätten under sin färd mot hafvet, vikingens hem. Längs de flacka kusterna stå uråldriga städer: Malmö, Skanör — sandöknens blomma — Ystad, Lund, Helsingborg, Landskrona, Cimbrisham (Portus Cimbrorump). De flestas ålder känner man ej, och den danska rimkrönikan säger: Da Christus lod sig föde Stod Lund og Skanör i gröde. Fuktig men mild. rik på solkraft (om än ofta förborgad), sänker sig skyhimmeln ned öfver Skånes mark och gör den bördig och rik. Slätten är nu för det mesta förvandlad i böljande sädesfält. och på de gröna markerna lustyandra brokiga hjordar, hvita flockar af gäss. Omgifna af herrliga bokskogar uppstiga mellan sädesfälten och sandbedarne stolta herreslott. med sina troll och spöksagor, sina traditioner om skånska adeln. om de fordom mäktiga slägterna. stolta, mäktiga, präktiga, rika på egendomliga, besynnerliga gestalter, både ibland män och qvinnor. i Nedanom boörgarne ligga byarne, omgilna af magra pilträd, bygda af ris och lera, sednare at korsverk, sednast af god sten, der barnen