ordentug röstlängd borde vara upprättad, hyartill svaranden genmälde: hvilken skulle upprätta den? Jo! häradsskrifvaren. — Förklarande vittnet, efter framställd fråga af käranden, att svaranden vid alla de sockenstämmor wittnet öfvervarit, visat sig vara trätgirig och svår, att uträtta något tillsammans med, så att vittnet undvikit att gå dit, samt på fråga af svaranden och konsistoriombudet, att vittnet ej hört käranden vid omvittnade sockenstämmorna begära, att få i protokollet antecknade de af svaranden gjorda förmenade förnärmelser, äfvensom att vittnet icka vet annat än att sockenstämmoprotokollet efteråt blifvit uppläst och justeradt, samt besvärshänvisning lemnad. Sedan svaranden och konsistori. mbudet fästat uppmärksamhet derpå, att omstämde sockenstämmorna således, med hvad dervid tillgjorts, vunnit laga kraft och icke vidare kunna öfverklagas, fortsattes förhöret med 14:0. Pehr Börjesson, som vittnar, att då svaranden förrättade sockenstämma inom församlingen för utseende af ordförande i fattigstyrelsen, hade tillsagdt vittnet, att icke rösta på svaranden, cmedan denne icke stod väl hos pastor, och dessutom redan förut innehade en kassa, för hvilken man borde låta honom redogöra; men då församlingen sådant oansedt röstade på käranden till berörde befattning, yttrade svaranden offentligen, att käranden icke hade pastors förtroende; att vid utseende af elektorer till riksdagsmannaval härstädes sistl. är, hade svaranden synts vilja sätta sig emot kärandens utväljande, men måste omsider anteckna honom, såsom vald, då församlingen sådant icke ville frångå; att vid förrättandet af val till elektor vid nästföregångna riksmöte hade svaranden sökt inverka på de wväåljande, att de ej skulle utse så många elektorer hvartill församlingen genmälde, att den kunde få utse Paul Andersson och femtio till om den så ville, att svaranden nickat härtill, och yttrat till käranden akta dig för jag har vittne, hvartill käranden genmälte, att han hade så äfven: att svaranden under den tid han varit härstädes, gjort sig känd för ett trätgirigt sinnelag, kvilket vittnet känner icke endast af egen erfarenhet, utan äfven genom berättelser af andra, som beklagat sig att de äro rädda för att gå till svaranden, emedan han till och med velat kasta dem ut för trapporna; att det varit soekenstämmor, vid hvilka svaranden icke ens haft något protokoll, utan endast en papperslapp; att vid sockenstämman om antagande af förslager för fattigvården inom församlingen, hade svaranden låtit omröstningen, hvilket förslag som skulle antagas, antingen det af fattigstyrelsen eller af svaranden sjelf uppprättade, verkställer sålunda, att han tillsagt dem, som röstade för fattigstyrelsens åsigt, gå in i stolarne på ena sidan i kyrkan, och de för svarandens på andra, hvarvid endast åtta röstade i öfverensstämmelse med svarandens mening, och de återstående till mångdubbelt antal för Paul Anderssons eller fattigstyrelsens förslag, då svaranden genast sagt, att de voro stridiga och meningarna delade, hvarföre det fick :blifva som det var, och antecknade han ej i protokoliet, att Paul Andersson haft pluraliteten på sin sida, ehuru käranden anmärkte detta; samt slutligen, att vittnet icke känner om detta protokoll blifvit justeradt, emedan han dervid icke var i kyrkan. Sedan käranden änmält, att han på vederbörlig ort klagat öfver sist omvittnade sockenstämman samt svaranden äfvensom konsistoriiombudet begärt att Per Börjesson måtte jäfvas, emedan han vore fiendtligt sinnad emot den förstnämnde, fortsattes vittnesförhöret med 45:0 Tobias Andersson som intygar, att vid ett sammanträde en söckendag sist. år i kyrkan, hade käranden af svaranden begärt prestbevis för sin son Johannes Paulsson, dertill svaranden genmält, att käranden härom först fick vända sig till Consistorium, då käranden uppgaf, att han vore gårdägare inom Bullarens härad, och således kunde låta sin son få läsa sig fram derstädes; att vid de sockenstämmor, som svaranden sjelf förrättade blifver han vanligtvis ond, så snart någon af församlingen motsäger hans mening och vilja, hvarvid församlinger icke får framföra sin talan; men som vittnet icke närmare kan bestämma och uppgifva dagen för dessa händelser, yrkade svaranden och konsistoriiombudet, att domstolen måtte vid vite förelägga vittnet sådant upplysa; hvarvid ock sedan det besked meddelats, att vittnen väl uppmanas att tala sanning, men ingalunda föreläggas säga, hvad de redan förut förklarat sig ej veta, svaranden förbehöll sig att, mot Tobias Andersson, i och för dess afgifne vittnesmål, få anställa åtal, i hvilken konsittoricombudet sig förenade, och hvilket derest de så för godt finna, må vara dem obetaget. 46:0 Carl Hansson, att en del af församlingsboarne kunnat väl umgås med svaranden och andra deremot icke; anledningen hvartill vittnet dock icke känner vidare, än att svaranden vid sockenstämmor snäst af dem som voro af annan mening än har sjelf, såsom vid frågan om fattigvården inom församlingen, då den som framställde en åsigt, stridande mot svarandens, blef näpst sålunda, att svaranden yttrade, att du icke skulle säga så; dock innebar bapns yttrande icke något egentligen ohöfligt. 47:0 Hans Hansson, att vid sockenstämma den 42 December sistl. år, hade mängden af församlingen röstat på käranden, till ordförande i fattigstyrelsen, hvilket svaranden låtsade som han ej märkte, utan föreslog andra personer till samma befattning och deribland förre nämndemannen Johannes Toresson i Tegneby, hvilket församlingen dock icke godtog, utan yrkade, att käranden skulle blifva ordförande, då svaranden förklarade, att den karlen icke hade hans förtroende, hvartill genmäldes, att det kunde vara detsamma, då han hade församlingens, då svaranden yttrade: Ja så, bemöter ni mig sä, så lägger jag ner alltihop; dock fortsattes sockenstämman. Intygande vittnet på fråga af käranden, att svaranden, under den tid han varit pastor härstädes, gjort sig känd för ett trätgirigt sinnelag och varit svår att komma öfverens med, då man med honom haft något att skaffa, hvilket vittnet känner så mycket lättare, som han var ordningsman sistlidet år och då af svaranden hade ständigt obehag, såsom till exempel då han i nämnde egensksp deltagit i åtgärder angående fattigvården, och dervid påstått, att svaranden för sitt boställe borde hafva rotehjon likaväl som äåndra hemmansinnehafvare, hade prosten sagt, att de borde skämmas, som kunde påyrka, att deras lärare skulle vidkännas en sidan tunga som hans företrädare icke haft. . Svaranden, äfvensom konsistoriiombudet, framställde, att frågan om den förstnämhndes trätgirighet icke börde till saken, och att densamma således icke borde till besvarande framställas, anförande jemväl, att det vore orimligt att framkomma med anmärkningar cmot en sockenstämma, som redan vunnit laga kraft; och invände svaranden mot Hans Hansson, att denne vore svarandens uppenbarlige ovän, ilk on bestriddes. hvilket af Hans Hanss (Slutet följer.) s— — PonrrsårGäRp. I en viss damm hade efter hvarandra tvenne personer dränkt sig. Länsmånpnen i orten lät nu vid dammen uppsätta en tafla med inskrift: Den som understår sig att dränka sig i Janna damm flall oftfnaffan aftarxn lag a