VILLHCESIDAT Så iydande: Jag undertecknad var närvarande vid tillfället, när herr prosten afbörde läsebarnen, och först läste en gosse ett stycke till hälften, och så ropade prosten på Johannes Pålsson att han skulle börja på samma ordet, som den förstnämnde slutade, hvilket Johannes Pålsson svarade med detsamma, att ban ej hörde, då ropade prosten ånyo, att Johannes skulle komma fram, att han fick se på honom, men Johannes kom ej så fort fram som prosten ville, och då gick prosten till bänken der han var och tog honom i tröjekragen och drog bonom öfver en bänk eller det var två, hvilket jag så noga ej såg, men när prosten kom så var Johannes allt på vägen att gå fram, men ej hinde fortare; och sedan tog prosten och vände honom till torndörren, med tillsägelse att han skulle stå der, och så om en stund derefter visade prosten en gosse efter honom, att han skulle komma tillbaka; detta är hvad jag med ed kan bekräfta. Olof Christian Bruse. Som upplästes och af vittnet vidhölls, med tilllägg, att sedan Johannes Pålsson framkommit till svaranden, hade denne, då han ej kunde svara på frågan, tagit honom i armen och vändt honom ner åt dörren, men kunde vittnet ej bemärka, att svaranden skuffade gossen; att viltnet icke kan bestämma, huruvida svarander vid tillfället var ond och uppretad, men syntes det så; emedan han rök bastigt upp; att svaranden under läsförhören tillsade barnen att tänka på hans stora hushåll med litet, i enledning hvaraf vittnet och en gosse, vid namn Israel Andreasson, äfven hemma på Grebbestöd, som likväl icke det året blef admitterad, gaf svaranden två och ett halft tjog ostron hvardera. Efter antecknandet af detta vittnesmål förklarade svaranden, att den dagen som läsebarnen släpptes fram hade alla gifvit honom penningar. hvilket skedde inne i sakristian. Och vore detta ett vanligt bruk, hvilket ingen annan, än de snåla och elaka lundandrogo sig. 7:0 David Bohlin inger sitt vittnesmål skriftligen författadt, så lydande: I förlidet år då jag jemte flera af Tanums sockens ungdom, voro i Tanums kyrka för att bereda oss till den Heliga Nattvardens erhållande, inträffade vid ett tillfälle att hr prosten Strettenberg tilifrågade Johannes Paulsson hvad sades sist, detta kunde ej af honom för tillfället besvaras, såsom en af både mig och öfrige läsbarnen ofattlig. Derefter tog hr :ptosten bemälde Johannes Paulsson från bänken der han satt och förde honom derifrån nedåt gången som efter hvad jag kunde bedöma var i mindre godt uppsåt. Hede den 13 Juli 1848. David Bohlinx. som upplästes och af vittnet vidhölls, med tillkännagifvande, efter framställde frågor, att klockaren LyI sell för vittnet uppsatt attesten; att vittnet icke såg följde deremot med honom ett stycke neråt gången, hvarunder det syntes som svaranden varit uppretad,: men nämnde han icke hvad vittnet hörde något om att gossen skulle ned i samvyråen, att svaranden påminde barnen om, att tänka på hans stora husbåll, samt att då läsningen var slut, och barnen lemnade honom penningar, hade ett barn vid namn Sedonia Viding ej haft mera än en tolfskillingssedel att gifva, hvilken svaranden Jagt på bordet i sakristian, men omsider tagit den till sig; intygande slutligen att !om svaranden skuffade till Johannes Paulsson, men: Johannes Paulsson vid omvittnade eller andra tillfällen ej förgick sig, utan var han stilla och uppmärksam, sem de andre barnen. Svaranden androg, att sedan admitteringen skett, hade läsebarnen blifvit af bonom tillsagde, att de som ville gifva honom något, kunde så göra och lemna deras gåfvor i sakristian, hvilket också skedde, på så sätt, att barnen, vid gåendet derigenom, lemnade hvad de hade att gifva till :svaranden. 8:e. Jeremias Kock hade 4845 läst sig fram till den Heliga Nattvarden, hvarunder svaranden tillsagt barnen, att de skulle gifva honom hvad de kunde och förmådde. . 9:0. Andreas Magnusson: hade läst sig fram år 4846, då svaranden midt under läsförhören tillsade barnen, att de skulle komma ihåg hans stora busIhåll och gifva honom, hvilket också somlige gjorde, men andra intet, och bestodo gäfvorna af smör, ägg, ostron och hvad barnen kunde skaffa; att härvid licke nämndes hvarken att det skulle ske med tvång eller frivilligt, och tackade han de barn, som. gifvit Thonom något, samt tillsade de andre att gifva; att Idå barnen blifvit framsläppte, hade svaranden tillsagt dem, att de nästa derpå följde tisdag skulle Ihafva något med sig efter tillgång, att lägga här, hvarvid svaranden pekat på bordet i sakristian. 10:0. Andreas Olausson: vittnar i enlighet med mV I MM I St KR innehållet uti denna ingifna, upplästa och af vittnet till alla delar vidhållna attest: sUnder förlidet år som jag med flera inställde oss i kyrkan hos hr prosten Strettenberg, för att undervisas i vår kristendomskunskap, inträffade, -att Pål Andersson i Kyrkoryks son Johannes blef:af prosten föreställd en fråga, som han ej i hastighet. kunde besvara, hvarefter han genast framkaällades med mycken vrede och: häftighet, hvaröfver jag kunde inse att nämnde Johannes blef mycket häpen, hvarutaf ban icke i hastighet kunde framkomma.s På hvad sätt han kom fram, kan jag icke säga, ty jag satt på längre afstånd ifrån; men:sedermera såg jag att prosten med vredesmod skuffade honom, och yttrade, att han skall gå på gången och skämmas, Ertseröd den 49 Juli 1848. Andreas Olaussonr, Och tillägger vittnet, att svaranden följde efter gossen på gången och skuffade till honom samt tog honom i kragen, och då gossen icke ville gå ner på gången och skämmas, utan ställde sig vid en afstolarne, och grät, ytterligare skuffade till honom och som gossen ej gjorde något :annät ondt, än att han ej kunde svara på den honom tillställda fråga, utan grät och var blödig, tror vittnet att svaranden icke blef uppretad för det han ej fick svar, utan var han ond af någon annan anledning. 414:o Joseph Johansson hade läst sig fram för svaranden år 4845 och hade denne då på första läsförhöret bedt läsebarnen, att de skulle tänka på kans stora hushåll med något, i anledning hvaraf barnen gåfvo honom ägg, smör m, m,, som hvar och en kunde hafva; sedermera och då de blifvit admitterade; hade de äfven gifvit svaranden penningar. 12:0 Olof Johansson, att söndagen den 27 Fe: Ibruari innevarande år hade parterne efter gudstjensten sammanträffat inne i sakristian i Tanums socIkenkyrka, hvarvid svaranden begärt af käranden nägre handlingar rörande fattigvården inom socknen, som käranden skulle innehafva, men då käranden tillkännagifvit, att han ej hade sådane, hade ordlvexling dem emellan uppstått, utan att vittnet kan lupplysa hvari den bestod, eller hvad, som sades, emedan det gick ut och in och således ej uppfattade hvad som föregick. 13:0 Gustaf Persson hade söndagen den 27 sistlidne Februari efter .slutad gudstjenst i Tanums Ikyrka, kommit in i sakristian derstädes, hvarest parIterne varit iscsamtal, och vittnet vid änkomsten hörde svaranden yttra till käranden: Jo du är en vacker lordförande Paul, du borde skämmas, jag fick ej de Ihandlingar jag begärde af: dig, att då käranden härLl ennsnslt an varanden redan af. käranden beNL a fm få om me hn nn