Andersson och socknenämnden upprättade, i sockne-1s stämman den 27 nästl. Februari upplästa, samt afir en,: sannolikt missledd och, som det säges, sig nujv Angrande och till annan öfvertygelse kommen, plu-t ralitet, gillade förslaget till nytt fattigvårdsregle-js mente i Tanums socken, inom den nu bestämda fa-1 talietiden hos Konungens befallningshafvande anförals besvär. Att aflemna handlingar och kassa medan!l den gamla fattigförsörjningsinrättningen ännu fort-t far och en ny ännu fcke blifvit gillad, antagen och1 fastställd, är, likasom Pål Anderssons klagoskrift,!! den mest förvända anticipation. De i samma skrift l mot mig, såsom pastor, förebragte beskyllningar äro ock lika så sanningslösa och falska och följaktligen!s obestyrkte, som illvillige, oförskämde och förnär-s mande. Jag har aldrig motarbetat, utan fastmers alltid sökt att befordra och genomdrifva det jag, äf-!f ven i kommunalt afseende, ansett vara rätt och gag-l. neligt; icke heller har jag någonsin vägrat att låtas afskrifva och med min vidimation förse sockenstämmoprotokoll, då man det i laglig och rätt tid be-ls gärt. Att jag, såsom boställsinnehafvare, med fat-c tigförsörjningen mycket betungad, och många medis mig, icke kan gilla det af Pål Andersson och med-l: arbetare sammanfösta, okloka och skadliga förslagj. till fattigvårdsinrättning, i stället för den gamla,li torde, som jag tror, väl komma att gillas, då till-!1 ernade besvär öfver sockenstämmobeslutet komma! att af höglofl. landshöfdingeembetet granskas och bedömas. Tiggeri och bettlande skall ovilkorligen afskaffas; men detta kan naturligtvis ej ske förr, än i och genom en annorlunda inrättad fattigförsörjning, på hvilken Tanums sockenboar väl med fästadt afseende å 28 i kongl. förordningen, en längre tid arbetat, men med hvilken de, till följe af ogillade förslag, dock ännu icke kunnat komma till stånd. Att i förargelsen öfver motgång och besvärligheter, dem man måhända sjelf vållat, vilja i förtid frånträda en maktpåliggande bestyrelse, vid hvilken man lagligen låtit sig fästa, synes vara en klenmodig undanflykt och ett besinningslöst hot, som väl icke torde förtjena eller vinna afseende. Då alltså Pål Andersson oblygt och dumdristigt tillåtit sig att med falska, obestyrkta och kränkande insinuationer till höglefl. landshöfdingeembetet in-l. komma, samt dymedelst sannolikt förorsakat denji uppskakning och förfärelse, som gjort att mig blifvit) ålagdt att, jemväl vid böter inom cen, i anseende till mina många pastorala göromål, ganska knapp: tid, med förklaring inkomma, får jag ödmjukast anhålla, det måtte vid hans bedrägliga och missledande skrift gå mycket mindre afseende fästas, som den, enligt hvad jag fått höra, men ej nu medhinner styrka,l icke är socknenämndsledamöternas, utan endast Pål Anderssons eget elakhetsfoster; för hans uppenbarliga oförskämdhet yrkar jag på honom intet annat ansvar, än det höglofi. landshöfdingeembetet sjelf: finner tillbörligt, öfvertygad, som jag är, att hans äfven förut, af mig såsom pastor kända och erfarna uppbrusande, elaka och obändiga sinne omsider sjelt bereder honom den näpst ock tukt han redan längesedan förtjent. På pastors omdöme och vitsord hafva auktoriteterna hittills brukat hafva: vederbörligt afseende. Att Tanums församling genom den der Pål Anderssons val till ordförande i fattigvårdsstyrelsen mer beredt sin skada än fördel och vinning, torde temligen säkert framtiden utvisa. Tanum den 23 Mars 1848. J.M. Strellenberg. Rätteligen afskrifvet betygar Götheborg äå Landskansliet den 20 Juni 4848. Ex oflicio Carl Engeblom. Sedan konsistorii-ombudet fortsatt sin framställning, att det endast kan tillkomma Konungens Befallningshafvande att bestämma, Huruvida något förnärmande emot käranden uti ofvanintagne skrift kan innehållas, iplemnade käranden det af svaranden utfärdade nu öfverklagade prestbeviset, i besannad afskrift så lydande: Afskrift: Hemmasonen Johannes Pålsson, som nu på fadrens tillställning flyttar till Nafverstads pastorat, der denne har hemmansdel, är född i Tanums socken den 44 Februari 4830: (trettio); häns kunskap i catechesen är mig obekant, emedan hans i högsta mätto högmodige, inbilske och sturske fader tillät honom att sluta förhören med årets nattvardsungdom, för det att pastor vågade välförtjent tillrättavisa gossen för visad olydnad och fortfarande brist på uppmärksamhet och stillhet. Jag hade kunnat vägra utflyttningsbevis, men vill det så mycket mindre, som hvarken far eller son gjort sig förtjent al saknad: gossen är, enligt anteckning, vaccinerad. Attesteras. Tanum den ö Juni 1847. J. M. Strettenberg, P. L. Vidimeras: T. Lind. Em. Ehnebom. samt anhöll, efter uppläsandet deraf, om vittnesförhör med hr pastorn Bratt, hvars hörande käranden likväl nu sade sig frånträda, med Hannibal Hansson i Bro, Johannes Andersson i Orrekläpp, Samuel Hansson: i Kyrkoryk, August Börjesson i Tegneby, Carolus Magnusson i Lilla Anrås, Olof Bruse på Grebbestöd, David Bolin på Hede, Jeremias Koch i Bro, Anders Magnusson under Hud., Andreas Olausson i Erbseröd, Josef Johansson i Åseröd, Olof Johansson i Tegneby, Gustaf Persson i Oxtorp, Carl Fredrik Hansson i Säm, Per Börjesson i Mungseröd, Tobias Andersson i Hvrittevov, Carl Hansson i Stora Ulvesked, Hans Hansson derstädes, Gustaf Larsson i Heljeröd, handlanden Westbäck på Grebbestöd, Carl Nilsson i Nästegård, Jonas Hansson i Gustorp och Hans Andersson i Surtung, hvilka alla voro närvarande, utom Carl Fredrik Hansson i Säm och handlanden Westbäck på Grebbestöd, och som de alla, såvidt utrönas kunde, befunnos ojäfvige, fingo de tillstädeskomne, med frånvarande svaranden öppen lemnad jäfsrätt, aflägga sanningseden, och, efter undfångne varningar för missbruk deraf, berätta, vid serskilda förhör: 1:0 Bannibal Hansson: i enlighet med innebållet i denna upplästa och af vittnet erkända attest: Jag var i Tanams kyrka förlidet år då hr prosten Strettenberg derstädes framför altaret förrättade läsförhör med ärets nattvardsungdom, han frågade Johannes Pålsson i Kyrkoryk hvad sades sist; derpå svarade ej gossen: prosten ropade: kom fram; då tog han honom i kragen och sadetse på mig och intet se bort i väggarne, annars kommer du åt skamvrån: så skuffade han till honom och ba att han skulle gå åt skamvrån; sedan ba han atvt vi skulle skatta till bans stora hushåll. 1 Och allt detta bekräftar jag på min ec. . Hannibal Hansson i Bro. . Hvarjemte vittnet förklarade, ett omvittnade bän-Idelsen tilldrog sig en söknodag, under läsemöte inne Huti kyrkan; att svaranden hade sin plats uppe i ijehoret tätt utanför altarringen, att han bestämdt foputtadev till Johannes Paulsson. mellan axlarna och iliullsade honom gå bort och skämmas; att vittnet äfj b J. ven under sistlidet år läst sig fram till den heliga Nattvarden, hvarvid hände, midt under det läsemötena pågingo, att svaranden bad låsebarnen att de skulle skjuta tillsammans till hans stora hushåll, i ll osanning hvaraf vittnet också burit ägg till nras.