förklara att jag ser mig föranlåten att, vidkommande l. dessa beskyllningar, excipera forum och vägra attis ingå vidare svaromål, än det jag ofvan aflagt; ochlt hvad den tredje insinuationen, rörande de frivillige, men missunnade, skänkerna angår, torde den så mycket mindre vinna afseende, som Pål Andersson it i Kyrkoryk näppeligen lärer kunna visa, att han it blifvit fiskal eller annat som dug:r i den vägen. —I! Jag har under min embetsutöfning så mycket min-c dre försökt att taga heder och ära af käranden, som lf jag anser det alldeles omöjligt; tvärtom har jag så-lf som lärare idkeligen både offentligen och enskildtq förmanat dem, som det behöft, att vid erodelars för1 värfvande, vid edgång och annorledes förvara dessa! klenoder, att de icke förloras; huru mycken hederic den har qvar, som utan sann och verkligen giltig anledning, af blott högmod och oblyg kitslighet an-l: ställer rättegång not sin lärare, torde ej vara svårt !n att finna. Jag skulle på Pål Andersson kunna på-i stå ansvar; men, skänkande ondskans ofog det för-! akt den förtjenar, är mitt yrkande endast, det behagade vällofi. Håradsrätten underkänna käromålet, . och ej anse det föranleda till någon åtgärd ellerlt handläggning. Tanum den 43 Juli 1848. 1 J. M. Strettenberg I Efter uppläsandet häraf, förklarade käranden, attt han ansåg svaranden ej vara berättigad i föreva-l! rande sak genom ombud svara, hvarföre också den-. es personliga inställelse yrkades, i följd hvaraf kon-. sistorieombudet tillkännagaf att, derest domstolen an-c såg herr prosten Strettenbergs närvaro af nöden, skulle denne genast, efter budskickning tillstädes-i komma, men förmenade ombudet deremot, att kä-l randens åliggande varit att, anmäla saken till kon-l1 sistorium, som antingen sjelf bestämde huruvida nå-c E got felaktigt uti herr prostens tillgörande innebars, eller hänvisade angifvelsen till behandling vid verldslig domstol, men som käranden sådant underiåtit och svaranden för ingen del åligger att, utan föregången anmälan hos konsistorium, inför häradsrätten stå till ansvar, så och på grund af de, utaf svaranden i dess skrifteliga anförande åberopade, lagrum, bestrider konsistorieombudet sakens upptagande, handläggande ech afdömande vid häradsrätten, men käranden deremot påstod, att bäradsrätten vore behörig domstol at upptaga inom dess domvärjo begångna brott, och förseelser, hvartill svarandens åtalade tillgörande kunde hänföras, hvadan svarandens skrifteligen och konsistoriombudets munteligen framställde inyvändningar emot domstolens behörighet bestriddes och kä-lh randen yrkade, att målet härstädes måtte vinna handläggning. De närvarande tillsades afträda, medan häradsrätten höll öfverläggning om detta, för de åter inkal-l: lade afsagda Utslag: Hvad behöfligheten af svarandens personliga närvaro, samt skyldigheten för honom, att sig inställa, ech ansvaret för hans uteblifvande beträffar, vill härädsrätten, sedan rättegångstimmans slut inträffat och em svaranden då ej tillstädeskommit, vid tingets slut sig utlåta, men hvad deremot angår svarandens och konsistoriombudets framställde invändning emot häradsrättens behörighet att förevarande åtal upptaga, ech handlägga, så och då ågångne stämningen bland annat innehåller påstående om ansvar å svaranden, för det han våldsammeligen behandlat kärandens son, och så beskaffadt tillgörande, efter gällande lag, måste såsom brott betraktas; så och då 4 8 uti kongl. brefvet den 7 December 1787 stadgar, att alla brott större eller mindre, som en prest tillvitas, skola vid domstolen i den ort der gerningen är gjord, i närvaro af konsistorifullmäktig ransakas och afdömas; förklarar sig häradsrätten, sedan så beskaffadt ombud blifvit kalladt och jemyväl tillstädeskommit, behörig, att saken upptaga och äfven afdöma, i alla delar, som kunna såsom brott anses, cch hänvises fullm: stigen konsistoriombudet att, i enlighet med 35 punkten uti: kongl. förordningen den 23 Mars 4807, i sammanhang med hufvudsaken och sedan åtalet blifvit afdömdt, uti Kongl. Maj:ts och rikets Götha hofrätt fullfölja dess, emot ofvanberörde utslag nu anmälde missnöje. Herr kyrkoherden Jungberg androg, att hvad angår påståendet, att svaranden skulle hafva söndagen den 42 December sistlidet år, vid sockenstämma en) käranden haft förklenande omdömen, för att dermed förmå församlingen, att icke tälja käranden till ledamot i sockennämnden, och det härföre af kärandem yrkade ansvar, hade det tillkommit denne, att vid sjelfva sockenstämman få svarandens ord och gerningar. antecknade uti det vid tillfället förda protokoll, och derefter, på grund af hvad som förekommit, i laglig ordning klaga; men som käranden allt dewa underiåtit, anser ombudet honom hafva förlorat all rätt till talan å hvad vid de ifrågasatte sockenstämmorna blifvit af svaranden tillgjordt, och att således påståendet om ansvar härföre äfvensom i allt öfrigt måtte underkännas, såsom varande hvarken å behörig ort eller laga tid anmäldt, hvilket förhållande ombudet fann inträffa äfven vid kärandens yrkande om ansvar å svaranden för förnärmeligt skrifsätt, inför konungens befallningsbafvande, derföre ansvar väl icke lämpligen borde kunna af häradsrätten ådömas; men käranden anförde, att han vid desockenstämmor, då förnärmelserna honom vederfarits, varit så mycket mer urståndsatt att få tilldragelserna antecknade i protokollet, som detta föres af svaranden sjelf, och denne knappt lemnar tillfälle att få införd församlingsboarnes mening om förekommande frågor, långt mindre hans egne olagliga tillgöranden, hyvarjemte käranden anhöll, att ordagrannt få i protokollet intagen den af svaranden till konungens befallningshafvande ingifne ifrågavarande skrift; af denpå upplästa lydelse: Afskrift. a Til böglofl. landshöfdingeembetet i Götheborg! Jemte råterställande af Paul Anderssons i Kyrkeryk s. k. anmälan den 9 dennes, skyndar jag att, ewligt åläggandet i resolutionen af den 14 Januari, inkomma med följande Ödmjukl. förklaring. När en församling åt okunnige, sjelfkloke och ensidige personer uppdrager att ordna och sköta vVigtiga kommunala angelägenheter, är ej underligt alt bestyret sker på ett oredigt, förvridet och hopkrånglånde sätt. . pen 7 innevarande infann sig Paul Andersson och utfordrade, efter vanligheten stormodigt och pockande, af mig afskrift af det sockenstämmoprotokoll af den 27 nästförutgångne Februari, som i afskrift härbos ödmjukast bifogas (Lit. Å.), hvarpå han erhöll det besked, att det icke kunde utlemnas förrän det, nästa söndag den 42:te, blifvitfrån predikstolen uppläst, jemte kungörelse angående och innefattande besvärs hänvisning, då ock besvärstiden toge sin början; jag gaf ock tillkänna min förundran öfrer den egenheten att vilja besvära sig öfver ett proto. koll, som, i anseende till pluralitetens beslut, var till fördel för det-förslag till fattigvårds reglering han sjelf inlemnat, men han ville ej afbida den rätta tidon, elter i laga ordning förfara, utan hellre i od och på genväg falla konungens befallningshafvande besvärlig med den hopflickade anmälan, som, försedd med, och icke ulur sockenståmmoprotokoll, bordt vara inrättad i förm af besvär öfvyersdetsamma. 4 carkanstämmaoheslut den 49 Necomha. I 0