flata lanluct mnca Sida Idloöor. tCy CICSt ar Sof lata IOT -I banden, att sedlighet och ordning taga cn snar Jända, och att läseriet kommer att bära lika dåliga I frukter i Lappmarken som på nedre landet. I) Haparanda den 40 Maj 1849. C. J. Wretholm. STRETTENBERGSKA MÅLET. Vi meddela här protokollet utien rättegång, lI rörande prosten och kyrkoherden Strettenberg 1 Tanums församling och Bobus län, hvarom TAftonbladet för någon tid tillbaka delgaf pubIliken underrättelse i en särskild artikel. Utdrag af domboken hållen vid lagtima sommartinget med Tanums och Bullarens härader på Hede d. 43 Juli 1848. ) JM 455. Hemmansägaren Paul Andersson i Kyrkoryk hade till förhandenvarande ting å prosten och kyrkoherden i Tanums och Lurs församlingar br magister J. M. Strettenberg uttagit stämning, innehållande påstående om ansvar för åtskillige förseelser, hvartill svaranden skulle hafva gjort sig skyldig; och då nu detta åtal, som till denna rättegångsdag blifvit utsatt, till behandling företogs, inställde sig käranden äfvensom till ombud för svaranden, af konsistorium den 214 i nästlidne månad förordnade hr kyrkoherden C. P. Jungberg, men svaranden afhördes icke, ehuru stämningen, enligt företedt bevis af den 9 i sistnämnde månad blifvit honom tillställd af kronorättaren Jonas Hafström i närvaro af kloekaren Elias Lysell; dock företrädde denne sednare och inlemnade från svaranden, utan att likväl vara med någon fullmakt försedd : 4:0 Den ågångne stämningen tecknad på en så lydande ansökan: Det käromål jag nu vid Tanums och Bullarens häraders tingsrätt, går att anhängiggöra grundar sig å följande ovanliga tilldragelser: Min andre son Johannes anmälde sig sistlidet år hos pastor i Tanum till sin första nattvardsgång, och bevistade i följd deraf, jemte den öfriga Tanums sockens läsungdom, under nämnde år allmänna förhören, hvilka höllos uti sockenkyrkan af pastor hr prosten Strettenberg; städse vid dessa tillfällen gjordes af pastor strängare uppmaningar till ungdomen, att till läraren medhafva gåfvor och skänker, ehuru af min son underrättad om detta allmänt kända förhållande, och ehuru gossen fruktade, att ju längre de fordrade skänkerna uteblefvo, skulle emot honom pastorns ovilja allt mer och mer stegras; ansåg jag mig likväl icke böra på sådane vilkor och under sådan form, förskaffa mitt barn tillstånd, att få begagna salighetsmedlen. Jag anser mig äga anledningar ur desse förhållanden hemta orsaken till hvad som vidare inträffade. Sedan förhören, som höllos en gång i veckan, fortgått en längre tid, så vid ett af desse framställde pastor, till en framkallad yngling, en katechismifråga , hvilken väl af denne besvarades, men så lågt, att ej min son som satt på tredje bänken, kunde uppfatta svaret, hvadan han ej heller kunde på pastors uppmaning ånve upprepa den förstnämnde ynglingens svar, detta förklarades för ohörsamhet, med befallning till min son, att genast komma fram till läraren, och då detta ei kunde ske med ögonblicklig hastighet, fattade pastor gossen i nacken, drog honom fram öfver bänkarne, och derefter i Yredesmode skuffade och stötte ynglingen, och tvang honom att begifva sig ned i ändan af kyrkan, der han måtte förblifva, för att, efter pastorns utsago, skämmas inför närvarande samlingen. Detta sätt att bereda min son till sin första nattvardsgång kunde icke vara öfverensstämmande med kristendomens milda anda; hvarföre jag, till undvikande af all förargelse, beslöt att utflytta min son till Nafverstads pastorat, så mycket mera riktigt, som jag derinom eger !,:dels mantal Skalleröd. Då jag nu för sådant ändamål på begäran erhöll för min son prestbevis af den 3 sistl. Juni, innehöll detta följade: Hemmasonen Johannes Pålsson, som nu på fadrens tillställning flyttar till Nafverstads pastorat, der denne har hemmansdel, är född uti Tanums socken den 41 Augusti 1830 (trettio); hans kunskap i catechesen är mig obekant, emedan hans i högsta måtto högmodige, inbilske och sturske fader tillät honom att sluta förhören med årets nattvardsungdom, för det att pastor vågade välförtjent tillrättavisa gossen för visåd olydnad och fortfarande brist på uppmärksamhet och stillhet. Jag hade kunhnat vägra utflyttningsbevis, men vill det så mycket mindre, som hvarken far eller son gjort sig förtjent af saknad. Gossen är, enligt anteckning, vaccinerad. Attesteras Tanum den 5 Juni 1847. J. M. Strettenberg. P. L.n Dessutom har hr prosten vid otaliga tillfällen om nig fällt äreröriga och vanhedrande ord och tillvi.elser, men särdeles i Tanums kyrka, söndagarne d. 12 sistl. December och d. 27 sistl. Februari, samt inför Kongl. Maj:ts höga befallningshafvande i Gtheborg d. 23 sistl. Mars, hvilket allt jag skall ha iran inför häradsrätten visa. Den aktning jag är skyldig mig sjelf, både som medborgare och husfader, förbjuder mig att fördraca len skymf, hr prosten Strettenberg så skoningslöst, under tjensteansvar tillfogat min heder och mitt soda namn och rykte; jag föranlåtes fördenskull vördsamt anhålla om laga kallelse och stämning till Tanums och Bullarens häraders nästinstundande lag ima sommarting, som börjar å vanliga tingsstaden Jede den 4 förstkommande Juli, å prosten och tyrkoherden herr magister J. M. Strettenberg, i Tanum, under påstående, det måtte han, hvilken ti Tanums kyrka under offentligt Catechismi-förb r ned sistlidet års nattvardsungdom, i vYredesmode lragit, skuffat och stött min son Johannes samt .vungit honom till origtig bestraffning: hvilken urler förhören intalat och förmått nattvardsungdom: n ill utgifter, dem svaranden sig till fördel emottagit; hvilken på pastorsembetets vägnar offentligen utfärlat ett prestbevis, hvilket såväl för min son, som särdeles för mig, är skymfligt och förklenande sant min heder förnärmande:; hvilken uti Tanums kyrka öndagen den 42 sistlidne December, under det han om pastor förrättade sockenstämma, mot mig haft örklenande omdömen, för att dermed förmå försaningen att ej välja mig till ledamot i socknenämrden; hvilken söndagen den 27 Februari detta år uti Tanums kyrka med knuten hand och utsträckt arm i vredesmode sökt förmå mig att, under den tid folket gick ur kyrkan, stå vid kyrkodörren oeh skämmas, för det, efter som berr prosten uttrycke sig, jag olagligt, dåligt och oredigt uppfört mig scm ordförande uti Tanums sockens fattigvårdsstyrelse:; och hvilken, i egenskap af pastor i Tanum, inför Kongl. Maj:ts höga Befallningshafvande i Götheborg, den 23 sistl. Mars mot mig nyttjat et skrifsätt, så förnärmande, att han synes glömt sig sjelf och det andliga cmbete han bekläder; för alla dessa, i embetes ärender gjorda, tillgöranden, stånda det ansvar och den påföljd rikets lagas och gällande författnirgar härföre stadga, förbehållande mig i öfrigt fri och öppen talan i mälet till hela dess vidd, jere:e allt hvad dermed äger eller kan få gemenskap. hvarföratan full kosfNadsergättnina fandnag