Jat nuv UVUU YV TSL TIEEAA HATAS MITT TE. MILE UT varutrafik på denna väg. Det är visserligen san att sommartrafiken mellan Upsala och Stockboln nu ombesörjes af endast några seglande fartyg och trenne ångfartyg; men desse sednare hafva ju för Itjenst att gå dagligen och importera sina tjugu pro cent, och man måste framför allt komma ihåg, at varutransporterne börja långt efter slutad skörd och sedan sjöfarten upphört, och att på jernvägen varoi kunna inhemtas vid flera stationer på vägen, af hvil: ken förmån ångfartygen ej i samma mån kunna be: gagna sig. Det torde derföre icke vara för mycke beräknadt att varutransporten på Upsalajernbanar kom att importera minst 450,000 rdr bko. Ja troligen långt mera. Således hafva vi då med säkerhet en inkomstsumma af 450,000 rdr, hvaraf, efter afräkning af 450,000 rdr till underhåll och driftkostnad, behållningen blef 300,000 bko, hvilket utgjorde 7!, procent på de fyra millioner riksdaler banko, som vi förmoda att jernbanan med besparing kan göras för, men ännu större blir vinsten på denna bana för hvarje mil, som den fortsättes åt Sala; och sedan den väl hunnit utsträckas till Westerås, Köping, Arboga och Örebro, skulle den sluka all den personoch varutrafik, som nu emellan dessa städer och Stockholm upptaga 9 å 40 ångfartyg samt 70 å 80 seglande fartyg, inberäknadt dem från Strömsholm, och under vintren all den trafik, som med 100,000-tals formän och skjutsskyldige bedrifves. Hvilken vinst skulle ej uppkomma ej mindre för landtmannen i lättad afsättning af sina åkerbruksoch ladugårdsprodukter, hvilka skulle ökas i samma mån landtmannen slapp att ligga på landsvägen; än för hufvudstaden genom ökadt antal resande under vintern och genom lättad tillförsel den tid nästan all kommunikation är sluten. Med ett ord, vinsten för alla skulle bli oberäknelig. Så skulle endast postverket, genom indragning af posthemman och postiljoner och genom daglig postgång endast på vägen till Örebro kunna göra vinst och besparing, svarande emot räntan till ett kapital af ett par, tre 100,000 rdr. Äfven i strategiskt hänseende vore väl Stockholm-Upsala-banan af mera fördel än Örebro-Hult-banan. Om den sednare nu varit färdig, hvilka af de till Skåne afgångne trupper tror man väl kommit att föras på jernvägen? Jemt inga. Med Norge måtte vi väl ej få krig. Det vore således endast i fall af krig med Ryssland, som trupperne omkring Wenern skulle kunna föras ett stycke väg närmare östra gränsen; men månne icke i sådant fall skyndsamheten af truppers indragande till hufvudstaden, som alltid först skulle vara blottställd, vore det vigtigaste, och ett sådant ändamål vunnes genom Upsalabanan, som äfven kunde hafva sin nytta med sig, i fall man ville söka införa barrikadsystemet äfven i vår hufvudstad. Men om nu Stockholm-Upsalabanan gåfve 7 procent och efter några år sannolikt långt mera, tror man då Stockholms befolkning med representanter af hvad Sverige har noblast och rikast, skulle vara så usel och fattig, att den icke skulle med denna vinst för ögonen och ambitionen att Stockholm icke må vara sämre än andra hufvudstäder, eller utan jernbana, kunna tillvägabringa en subskription på 4 millioner, eller åtminstone den andel deri, som fordras för att förmå utländningen att taga resten? Vi fråga blott. Försöket går an att! göra och skulle, med grefve Rosens verksamhet och j ihärdighet, utan tvifvel lyckas. Men insändaren måste för sin del refusera den smickrande uppmaningen, att dervid på annat sätt, än nu skett, medverka, ty han är hvarken Stockholmseller Upsalabo, och har dertill hvarken tid eller förmåga. Tvertom är han Nerikesbo, derjemte delägare i ängfartyget Mälaren och skulle utan tvifvel på ett eller annat sätt få nytta af projekterade jernbanan der i orten; men i sådant fall som detta måste den enskilda vinningen vika för den allmänna. Insändaren vill emedlertid ej neka, att icke Örebro-Hult-banan framdeles kan blifva at någon nytta för orten och staten i det hela, och i sådant fall torde de statsmedel, som i denna stund möjligen blifvit anslagne, i sinom tid bära frukt, likasom allt hvad man anslår till lättade kommunikationer och produktift framåtskridande; men nyttan och vinsten af denna jernväg kan då först blifva af någon betydenhet, när den blifvit utsträckt till Stockholm och Götheborg. Säkert är dock i allt fall, att sjelfva propositionen om statsanslag, för att kunna påräkna 4 procent till en viss tid, är det amplaste bevis på misströstan om någon vinst; och hur olika är ej denna procedur här emot i andra länder, der högsta makten trädt emellan just för att stäfja den enskilda jernvägsspekulationen, eller för att sjelf profitera deraf, och icke för att med några större uppoffringar å statens sida uppmuntra den. Men der utgingo ock de första banorna från de förnämsta och folkrikaste punkterna i landet, sedan allt mera spridande sig äfven till de mindre.1 IR Dessa rader voro tecknade ej långt efter sedan upplysningarne, utkommit af trycket, men Statsutskottet hade då redan voterat det äskade anslaset och saken syntes äfven taga favör inom stånlen, och ehuru insändaren ändock icke tvekade om riktigheten af sina åsigter, ville han dock icke söka notverka den allt mera sällsporda böjelsen hos stänlerne att göra några uppoffringar för större och ramtida ändamål. Anslaget beviljades, och sedan less har en längre tid förflutit, så att tankarne om yttan och vinsten af företaget nu bordt kunna inna stadga sig och teckningen för deltagande deri! ara fullbordad. Insändaren bör således icke kunna kada företaget eller det redan med kongl. privile-; ier sanktionerade bolaget, aldraminst om hans frami tällning är felaktig och saknar skäl för sig. År örhållandet åter motsatt, såsom han sökt visa och; varom han blifvit allt mera öfvertygad, ju längre an öfvertänkt saken; så tror han att tiden ännu r inne att besinna sig innan arbetet blifvit börjadt, ch att om man icke vill afstå från försöket med )rebro-Hult-banan och i stället börja StockholmIpsala-banan, man då åtminstone måtte verksamt öka bereda utväg att företaga båda de ifrågasatta anorna på en gång. Det skulle då snart visa sig vilkendera som vore mest inkomstgifvande. Viserligen skulle det vara en heder och illustration ör Örebro, om den första och enda jernbanan utick från denna punkt; men om, såsom det vill ynas, trafiken emellan Örebro och Hult blef så lien, att de dagliga fraierne och underhållet icke ns kunde betäckas med intraderne; så stod ju jernvanan der mera som en skam än heder för orten: nen värre än detta vore de derigenom förmörkade usigterna att få en bana genom hela Sverige, som leremot sannolikt skall blifva fullbordad, om man vörjar vid den vigtigaste ändpunkten, som vore jelfva hjertat af riket, och sedan fortsätter i en träcka, i stället att göra partiella bitar färdiga på nidten, hvilka hvar för sig ieke kunna hestå, men, örenade med hvarandra och med den punkt, dit ufvudrörelsen leder sig, skola gemensamt och hyar sin mån bidraga till vinsten af det hela. mm MIA, I mr mr rö es sirir OH —N. —LS—— AX22 — Oaktadt nedanstående beriktigande egentliAn nå ANArhattanecena As PD a PV