— Posttidningen för i går har en liten korrespondensartikel från Paris, innehållande åtskilliga erkännanden, hvilka, såsom komna från det hållet, icke sakna sin märklighet: De konservativa hylla fortfarande sina fordna åsigter; men verkliga politici lemna åt sidan det absolut bästa, för att icke förlora det möjligast bästa. De veta att restaurationer (af hvilketdera slaget som helst) nu äro omöjliga, och ännu omöjligare att de skulle kunna äga bestånd. Legitimisterne äro relativt få, och de förnuftiga bland dem ha insett sin pretendents otillräcklighet för den närvarande konjunkturen. Orleanismen kan sägas vara förbi. Al Bourbonism, med undantag för några få legitimistorter, är så godt som död, för det närvarande. Monarkisk cull, sådan som den spanska, likaledes. Antirepublikanismen bland befolkningen är för ögonblicket ingenting annat än den af republiken skadade enskilda fördelens harm (2). Härtill kommer att en Monarkisk republik, sådan som vår, bättre betryggar samhället än en republikansk monarki nu skulle förmå. Under sådana förhållanden öfverlåta de konservativa åt framtiden att antyda dem deras framtida förbindelser. De inse att restaurationsförsök nu vore att spela de rödas bästa spel. De förena sig derföre om upprätthållande af det som nu är, och klubben vid ru? de Poitiers har dertill uppgjort programmet.