Aftonbladet – 23 maj 1849, sida 1

RYSSARNES INTERVENTION I UNGERN. (Efter ett tyskt blad.) Tärningarne äro kastade: ryska trupper rycka från alla sidor in uti Ungern, för att åt kejsaren af Österrike rädda hans vacklande krona, samt hämma magyarernas segerlopp. Inrikesministern Stadion, som länge satt sig emot detta steg, har utgått ur ministeren och blifvit vansinnig. Det österrikiska folket i alla provinser, hvilka stammar de än må tillhöra, blicka med smärta och förbittring upp till sin herrskares tron, ty det känner kejsarstatens, ja sin egen ära kränkt, sin frihet komprometterad, samt sina förhoppningar på bättre tider omintetgjorda. Hvarthän nationen vänder sina blickar, till öster eller vester, söder eller norr, gifs blott valet mellan ryssarnes frihetsmördande beskydd, eller revolutionen med och genom magyarerna. Den skall välja det sistnämnde alternativet; af känsla för frihet och ära, samt under beskydd af hela det civiliserade Europas sympatier. . Genom den ryska interventionen, genom inbrytandet af en rysk armå öfver Preussens gränser, har det österrikiskt-magyariska kriget icke blott till principen, hvilket det redan från början varit, utan äfven faktiskt inträdt i stadiet af ett europeiskt krig. På den ena sidan af stridsfältet står furstekoalitionen, på den andra de revolutionära folkens koalition, och den flamma som i Ungern utbrutit skall nu otvifvelaktigt antända heia Europa. Dock vilja vi ej från denna synpunkt betrakta frågan om den ryska interventionen. Vi vilja granska den närmast liggande faktiska sidan af saken, samt söka på grund af strategiska lagar utreda hvad som väl torde blifva närmaste resultatet af denna stora tilldragelse. Det heter i de östarrikiska bladen, att ryssarne skola på fyra särskilda punkter framrycka mot Ungerns gränser, nemligen: mot Siebenbärgen från Wallachiet, långs efter Aluta, och på samma tid från Moldau genom passet vid Borgo; mot nordliga Ungern öfver Lemberg och sedan genom passet vid Dukla; emot vestra Ungern, och i synnerhet till beskyddande af Wien, sannolikt i tvenne riktningar: genom passet vid Jablunka mot det slovakiska nordkomitatet, samt medelst jernbanorna genom Österrike, Schlesien och Mähren direkte mot Wien, Dessa af de olika wienerberättelserna angifna marschrouter äro äfven i sjelfva verket de enda, på hvilka det för större armåer är möjligt att från norr intränga i Ungern... Den härsmakt, som ryssarne hafva att disponera för denna fyrfaldiga operationslinia, uppgifves officielt till 80,000 man; hvaraf hufvudstyrkan. som skall inrycka öfver Krakau och preussiska Öfver-Schlesien, skall uppgå till 30,000 man, så att på de öfriga trenne operationslinierne kommer att belöpa sig omkring 50,000 man. Ehuru i dylika officiella uppgifter vanligen truppantalet öfverdrifves, så skola vi dock, i följande strategiska belysning, antaga ofvannämnda styrka såsom tillförlitlig. Vi börja med det för Ungern så vigtiga Siebenbärgens strategiska förhållanden. Detta land, beläget mellan de tvenne stora slättlanden vid Theiss och Donau på ena sidan, samt Wallachiet och Moldau på den andra, liknande ett bergfäste, är för det östliga Europa, hvad Schweitz är för det vestliga, en föreningspunkt al sammanlöpande bergskedjor, samt en föreningspunkt för med hvarandra innerligt sammankedjade folk. Pen hufvudbergskedja, som har de högsta klippmassorna, samt få och otillgängliga pass, sträcker sig i formen af en hästsko kring landets östliga gräns och skiljer detsamma från det österrikiska och ryska Bukowina och från Donaufurstendömena, Wallachiet och Moldau.