Aftonbladet – 21 maj 1849, sida 3

landtbruksoch hushållssällskaperna ville följa exemplet. NORGE. Den 17 Maj, årsdagen af Norges första konstitutions antagande i Eidsvold, hade i Christiania blifvit firad med kanonsalut på morgonen, samt om eftermiddagen medelst musike uppförande utanför frimurarelogens lokal. Platsen utanför konungaborgen kunde ej begagnas i anledning af ett der börjadt planeringsarbete. Till de behöfvande hade på subskriptionslistor tecknats 160 speciedaler; men till offentliga förlustelser blott 70, så att man tyckes icke vilia hafva sådana. Serskilda föreningar i staden voro samlade till en stor middagsmåltid i fraymurarelogen, och studentsamfundet skulle hålla aftongille på HKlingenberg, der inträde lemnades åt enhvar, som det önskade. Oaktadt för dem, som icke känna inre förhållandena i Norges hufvudstad, häraf skulle synas att inresset för konstitutionsfestens firande minskats, säger Morgenbladet, ,att denna fest -helsas öfver hela Norges land med den varma känsla för frihet och sjelfständighet, som är djupt intryckt i menskliga bjertat. Att bevara och utveckla vår fria författning är en gemensam tanke för enhvar god medborgare, hvarigenom de alla förenas, i trots af de olika meningarne angående sättet och medlen. Vi glädje oss med rätta öfver det vi ega: wi vilje söka att bevara och utveckla det till menniskoväl och till fäderneslandets gagn och ära; det är vår frihets lösen. Striden för friheten, för rätt och sanning föres öfver hela veriden; mångenstädes visserligen, liksom hos oss, med fredliga vapen, men äfven i många länder med härsmakt och vapenbrak, med förtviflans entusiasm. Vi beklaga dem som förvillas af öfverspända ideer; vi beklaga äfven dem, som måst offra frid och blod och förmögenhet för frihetens och sanningens heliga sak, hvars seger äfven är vår seger och hvars idrotter och ansträngningar derföre följas af vårt varma deltagande, vår lifligaste sympathi. Striden mellan reaktionen och framskridandet. mellan absolutismen och friheten skakar Europas innersta, och dess tordön återljudar ibland våra fjällar. Måtte den leda till frihet och lycka, och dertill skall den leda. Uppnås än icke allt -hvad med billighet kan fordras, skall dock mycket uppnås och en varaktig seger för reaktionen skall blifva omöjlig. Enväldet och despotismens dagar äro räknade; friheten skall så segerrik genom Europa, huru hård kamp den ännu har att bestå.n