Aftonbladet – 21 maj 1849, sida 3

RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER, Qvinspersonen Lundqvist, hvarom nämndes i fredagens Afltonblad att hon i öfverlastadt tillstånd af polisbetjeningen blifvit afförd från Beriderbansgatan till vaktkontoret, der hon fått atsofva ruset, infann sig på kallelse i dag åter i poliskammaren, men befanns äfven i dag i så rusigt tillstånd, att hom måste hemföras och målet ånyo uppskjutas. — En snickareoch tvenne skräddaregesäller voro anklagade att förleden natt å en krog vid Holländaregatan hafva sparkat och slagit på dörrar och luckor, samt genom dörren inkastat en stor sten, då krogens egare öppnat densamma för att anmoda dem att aflägsna sig. Gesällerna förklarade sig vara oskyldiga, som barn, till hela angifvelsen; hvarföre vittnen skulle höras. — En hemslagtare L. har anklagat en hemslagtare RB. att i lördags å Kornhamstorg bafva med en piska tilldelat honom ett slag öfver handen, hvilket förhållande äfven intygades af 2:ne närvarande vittnen. Som R. det oaktadt nekade härtill, och tillika bad att genom vittnen få styrka det L. med oqvädinsord förfördelat R. vid samma tillfälle, fick målet uppskjutas. — I tidningen Helsi omtalas från Ofyanåker i Helsingland, att en :f. d. förstärkningskarl och en f. d. nämndeman, begge bosatte och egande äfven penning-kapitaler, hängt sig af grubbel öfver sin utkomst. . — Vid hållen ransakning inför kämnersrätten i Örebro sistl. tisdag angående Forssbergska mordet, förekommo mot trenne af de tilltalade, nemligen f. fästningsfången Hagman samt hustrurne Rosing och Hallberg, så bindande omständigheter, att rätten, på allmänna åklagarnes yrkande, ansåg dem böra träda i häkte; hvaremot de öfrige tilltalade, skräddarne Öholm och Pettersson, förblefyo på fri fot, emedan mot dem väl förekommit, att de slagits på gatan med Forssberg, men deremot icke att de slag, som lervid tillfogats honom, varit dödande. — Gefle den 49 Maj. En observation, som förjenar allmängöras, är att icke någonsin fångarnas intal i härvarande länsfängelse varit så litet, som örl. onsdag, då de utgjorde endast tol!f, ehuru fänselset nu inrymmer både länets och stadens fångar, vilka tillsammans vi tro i medeltal uppgått till 70 I 80 genast efter det cellfängelset började begagnas.